Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Skrattfest

Roligt i Krusenstiernska

Vi mötte några ordentliga åskskurar på väg mot Kalmar men när vi väl var på plats sken solen och en kopp kaffe i den vackra trädgården satt fint innan föreställningen. Halsbrytande förvecklingar på scenen och det är precis som det ska vara i Krusenstiernska när det vankas sommarteater. Efter föreställningen tog bussen oss över bron till Skansen i Färjestaden där det vankades en god middag.

Sätt att läsa

Jag sitter och bläddrar  lite söndagslojt i min "nyupptäckta" sentensbok Till Bokmalin och hittar då dessa rader ur ett läsarbrev. En kvinna citerar ur en bok av Hans Ruin, Det sjunkna hornet, där författaren berättar om sin fars syn på sättet att läsa: "En bok som är något värd skall, bäst det är, falla ner i vårt knä och tvinga oss att avbryta och pausera - inte av förströddhet utan av ett behov att vila i det som kommit över oss och samtidigt i lycklig känsla av att boken väntar på oss och att den tid vi får vara i dess trollkrets förlänges."

Inte långt från päronträdet

Hans Ruin är morfar till författaren David Lagercrantz och skådespelerskan Marika Lagercrantz. Ruins dotter var gift med Olof Lagercrantz, lite nördig info men ändå.För att spä på lite till så kan ju nämnas att Lars och Johan Lönnroth är kusiner till Marika och David. Det måste ha varit spännande släktsammankomster.

 

Det händer ibland att jag inte vill att en bok ska ta slut. Jag läser så långsamt, så långsamt och gör paus bara för att spara på njutningen. En sån bok är Håkan Nessers Levande och döda i Winsford. Nesser är en av mina absoluta favoriter. Just den här nämnda boken har ett så fenomenalt slut. 

 

Så finns det ju böcker som bara är så spännande att det inte går att sluta läsa, man måste få veta hur det går. Så finns det böcker som är FÖR spännande så jag måste kika i slutet för att se om huvudpersonen klarar sig. Skämt åsido, det händer inte så ofta men nån gång då och då.