...kunde den vara lite högre
Pensionsdag
Så har det då blivit den 19:e igen och det är alltid spännande att se om checkkrediten jämnar ut sig. Här har man kostat på sig en akademisk utbildning som ledde till ett inte alltför välbetalt jobb i Hultsfreds kommun och visst jobbade jag deltid en del år men att det skulle bli så pass dålig utdelning trodde jag nog inte. Pensionerna för pensionärerna kommer att bli en het valfråga men det kommer att dröja länge innan nån förändring kommer till stånd. Men nu gör vi som man brukar när samtalet kommer in på känsliga saker, vi byter ämne.
Dagens dikt
Med tanke på kommande valprogram:
Att planera vår framtid tid är inte lätt
fast lagret av fakta är stort.
Men den ordnar sig säkert på något sätt
för det har den ju alltid gjort.
Gräsmattan är som halm men duger ändå att sova på
En mycket bra bok. Hur är det att vakna upp och så småningom inse att de senaste 10 åren fullständigt försvunnit ur minnet?
Långsamhetens lov
Som framgår av ovanstående bilder så tar Barbro och jag det väldigt lugnt idag.
Torgny Lindgren
Inte så ofta kanske som Hultsfred förekommer i poesisammanhang men av en slump hittade jag denna dikt i Röster i Småland, en bok i den utmärkta En bok för alla-serien med poesi och prosa från olika landskap.
Lars och Solveig
Lars och Solveig ska flytta från Hultsfred
till Vimmerby. Deras värld kommer att
bli två mil större.
Två mil av erfarenheter
som en kort skogspromrnad: En myrstack,
uppbrutna stubbar och överväxande tomglas.
Det påminner mig om min moster som åkte till Kanada 1920
och kom tillbaka i fjol
som konvalescent efter en åderbråcksoperation.
Eller damen i schack som undan hot från tornet
flyttas i sidled från C5 till H5.
Ännu efter fyrtio år i Vimmerby
kommer de att ha Hultsfred kvar i sina hjärtan.