Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Olle Adolphson i våra hjärtan

Jag "ramlade" över nedanstående text när jag så där lite lagom lojt (p.g.a. hettan) googlade efter nån lämplig mitt-i-sommaren-dikt. Olle Adolphson har betytt väldigt mycket för den svenska visan.Hans texter är så underfundiga och träffar mitt i prick och han kan också vara på ett "sjuhelvetes humör" när han skildrar nåt som han ogillar som i Gustav Lindströms visa om rivningsraseriet i Stockholm. Han skriver mycket om Stockholm och företrädesvis om trakterna kring Mariaberget, där han växte upp som granne till en annan suverän Stockholmsskildrare, Stig "Slas" Claeson.

 

Jag var och lyssnade på Olle Adolphson en gång för ganska länge sedan, kan ha varit 80-talet?) i en fullsatt gymnastiksal i Hagadal. (Inte den roligaste konsertlokal precis, det luktar inte gott i gymnastiksalar, men det var inte det jag skulle prata om.) Under en stor del av föreställningen sprang en journalist fram och tillbaka framför scenen och det var mycket irriterande för åhörarna men framför allt för artisten. Till slut stannade Olle upp och sa ungefär så här "Nu gör vi ett uppehåll så att den som har dokumentationsdjävulen i sig, kan få göra sitt." I reportaget i stod det nån dag efteråt att Olle Adolphson hade sagt nåt nedsättande om "de djävla journalisterna". Jag skrev en insändare för att klargöra vad som verkligen hade sagts men den insändaren togs in flera veckor senare och då var det ingen som kom ihåg hur det egentligen var. 

 

Här kommer den utlovade vistexten som "lockade fram" det här minnet ur

hjärnans skrymslen:

 

Sign "Karlsson-evig vår"

 

Det var när sommarnatten kom

med doft från skog och mark

Då såg jag dig en enda gång

i Västerviks Folkets park

Du var den vackraste jag sett

och hade ljusröd kjol

Din hud var brun, ditt hår var slätt

och långt och blekt av sol

Jag ödde bort den bästa chans

som livet nånsin ger

Vi dansade en enda dans,

sen såg jag dig aldrig mer.

 

Jag undrar om du minns mig än

och hur du har det nu

Det var ju ganska längesen

- om sommaren 37

Du blev väl säkert någons fru

och hoppas det gick bra

Men kanske går du ensam nu

och har det liksom jag

Och om du detta läsa får

och du vill träffa mig

Så skriv till "Karlsson - evig vår"

Och vet att jag väntar dig!