Tankar om böcker och annat

En dag i taget

I kväll är det dags

Ur Dumboms leverne av Johan Henric Kellgren

---

"God kunskap salig Dumbom hade

om både människor och djur,

och märkligt var det som han sade

en gång, om kräftornas natur.

 

Hans ögon syntes tårar pressa

då de i kitteln sprattlade.

"Nej, ingen dör så grymt som dessa",

skrek han, "ty de dö levande."

---

I kräftans tecken

När vi pratar om vilka traditioner som vi svenskar håller som viktiga kommer säkerligen midsommarfirandet och kräftskivan i topp. Midsommarfirandet har tusenåriga anor från förfäder som firade sommarsolståndet, kräftätandet är av yngre datum.

 

Förmodligen kom kräftan som maträtt till Sverige från kontinenten någon gång under medeltiden. Nordiska Museet skriver: "Liksom många andra festseder togs det upp av de högre stånden. Första gången kräftor nämns i svensk gastronomi är dock i ett brev från Erik XIV till fogden på Nyköpingshus daterat 1562, där kungen befaller att man ska skaffa fram så många kräftor som möjligt inför hans syster Annas bröllop.

 

Långt in på 1700-talet undveks kräftor i köket hos vanligt folk. Kräftor ansågs av läkare vara osund mat och Carl von Linné avrådde folk från att äta dessa "insekter". Jan-Öjvind Swahn skriver så här  om synen på kräftor: "Kräftor, liksom svamp, räknades "för herrskap", inte för vanligt folk. Motviljan späddes på av Bibelns gammaltestamentliga förbud att äta "djur som många fötter hava". Men värre var att kräftorna sågs som asätare som livnärde sig på drunknades lik." (Populär historia 2011:8). 

 

Fortsättning följer....

Ur Dryckesåret (Efterskörd, 1894) av Erik Axel Karlfeldt

 

"Det dukas i lövsalens högvälvda rum

och lyktorna lysa och kvällen är ljum.

Det susar i dillåkerns mäktiga kronor,

och kräftfaten rågas med romstinna honor."

 

Kräftans genombrott i de breda folklagren lät vänta på sig till slutet av 1800-talet och runt sekelskiftet började det bli tradition med kräftkalas eller kräftsupé i augusti. 

 

 

 

 

 

"ljustras röd ur kastrulln"

Om man ska tro på Bellman så kokades kräftor redan på 1700-talet och åts varma. Annars var det vanligt att kräftorna användes som ingrediens i olika rätter - t.ex. kräftkorv, kräftbullar och kräftkaka. 

 

En variant hittade jag idag när jag googlade "kräftbilder":

 

 

Undrar hur en sådan ser ut?

 

För övrigt kan noteras att det ÄNTLIGEN går att röra sig normalt utan att bli genomblöt. Törs man hoppas på att det fortsätter?