Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Väntar på inspiration

Ord på vägen

Världen har hakat sig fast vid begreppet höger och vänster 

så att den har glömt att det också finns ett över och under.

(Franz Werel)

 

En strålande vacker höstmorgon med sol och hög luft. Plus åtta grader vid halv sju i morse så än är det ingen fara för dahliorna förhoppningsvis. Det vore ju synd nu när de precis har börjat slå ut och det är massor med knoppar.

 

 

Slaget vid Jutas

Det ägde rum den 13 september 1808 och svenskarna besegrade då ryssarna (under finska kriget) Varför nämner jag det? Jo, ni vet ju vid det här laget att jag gillar att leta historiska händelser som har fått litterära spår och i det här fallet tänker jag givetvis på Johan Ludvid Runebergs dikt Döbeln vid Jutas Fänrik Ståls sägner. Här kommer första strofen:

 

Herr prosten talte: "Döbeln är en hedning, 
Förtappad är han evigt, om han dör. 
Jag kommer, varnar, bjuder tröst och ledning, 
Och han, han ligger tyst en stund och hör; 
Då reser han sig plötsligt upp i sängen: 
'Driv ut prelaten', ropar han åt drängen, 
'Och akta dig, om han släpps in härnäst!' 
Är det ett språk av en, som nalkas döden? 
Dock, han må svara själv för sina öden, 
Jag har gjort nog som människa och präst."

Bildresultat för höstlöv 

Fortsättning följer. Måste äta frukost och klä på mig  

Tillbaka med en kopp elvakaffe

Det tog en stund för nu var det dags att sortera den sista hyllan som inte blivit genomgången, mestadels litteratur med lokal anknytning. Nu har jag fem högar: de som både  Allan och jag vill spara, de som jag vill spara men inte Allan (där har han ingen talan), de som är tveksamma (där får Thomas fälla avgörandet), de som ska skänkas, de som kan slängas direkt (där är vi överens). Så kan man roa sig en vanlig torsdagsförmiddag!

 

Jag tänker återgå till Fänrik Stål. Jag kom att tänka på en av Hasse och Tages revyer från det tidiga 1960-talet där det finns en travesti om Sven Dufva:

 

Sven Dufva var en dum major, den dummaste man fann,

Men noga med att putsa skor, en korkad hedersman.

Hans hela värld var disciplin, på mässen söp han som ett svin,

han tänkte som en tröskmaskin, han blev befordrad han.

 

Kanske blev det en del negativa reaktioner - förutom att den gode Hasse nog blandade ihop Sven Dufva med dikten Soldatgossen - men får man verkligen ta heder och ära av nationalskalden Runeberg? Men visst kunde man det på 60-talet. Enligt Populär historia 2005:4 var det här en tid då alla värden, alla ideal tömdes på sitt innehåll. Hasse Alfredsson gycklade i revyn Hålligång  lite med Strindberg och Röda rummet men det kanske passerade lättare.