Tankar om böcker och annat

En dag i taget

En extra kopp, tack

Kaffet i litteraturen

I engelsk litteratur är det te som gäller. "If tea can't solve it it must be a serious problem". Händer det nåt upprörande så kommer en order: "put the kettle on!" Men som läsare av många engelska deckare har jag lagt märke till att i tuffa lägen kan det bli kaffe även där.

 

I Sverige  är däremot kaffet viktigt. I somras skrev frilansjournalisten och psykologen Celia Svedhem en krönika i DN om drycken som enligt henne blivit ett fundament i den svenska litteraturen. Jag tillåter mig att citera:

 

"Jag hoppas du inte måste ha mjölk?" frågar Petra en potentiell älskare i Martina Haggs 'Det är något som inte stämmer'. Nej då, försäkrar den här fjällvandrande karlen och Petra kan andas ut. Själv använde hon mjölk i sitt förra liv. Då när hon blev bedragen, innan hon visste bättre. Nu genomgår hon något mycket karaktärsdanande och dricker följaktligen sitt kaffe svart. (Boken kan för övrigt rekommenderas, den är bra.)

Några som också alltid dricker sitt kaffe svart är alla poliser i kriminalromanerna. Men så är de ju sällan några dunungar heller. De flesta kriminalare i svenska deckare är väldiga koffeinister. De flankeras ständigt av en kopp. Både för att öka koncenrationen och för att vakna till. De fräsande kaffeautomaterna, de vita engångsmuggarna och den stora tonvikten på kaffets styrka framför dess smak vill illustrera hur hårt kriminalarna får arbeta. Ju längre mordutredningarna framskrider desto mer tvingas poliserna grimasera när de sväljer den allt beskare drycken."

Dagens citat (okänd)

 

"Man ska inte bada direkt efter maten, men däremot går det bra att ta kaffe med dopp"

 

Trevlig lördag!