Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Inte så konstigt just i dag ...

"Natten går tunga fjät..."

 

Det har den verkligen gjort i natt, gått med tunga fjät alltså.  I det svenska bondesamhället var lucianatten årets längsta. Det beror på att det då var en annan kalender. Enligt folktron var lucianatten farlig: övernaturliga makter var i rörelse och djuren kunde tala. I vår tid har luciafirandet för många kommit att symbolisera en äldre svensk kultur och i samma funktion har firandet också exporterats till andra länder. Men melodin till luciasången förblir italiensk och de svenska textvarianterna skrevs först på 1920-talet. Namnet Lucia kommer av latinets lux, ljus.

 

Det äldsta belägget för en vitklädd lucia som uppvaktar på morgonen är från 1764. Den lucian hade änglavingar på ryggen och ljusstakar i händerna. Det rör sig om en högreståndssed på Horns boställe norr 

om Skövde. Seden förekom då framför allt i Västsverige och spred sig först i mitten av 1800-talet till universitetsstäderna och olika organisationer i andra delar av Sverige. På Skansen startades ett luciafirande på 1890-talet i ett försök att visa provinciella festseder (Källa Webbsida Nordiska Museet) 

 

 

Dagens visdomsord

Varje mörk natt har en ljus ände

(Nezami, persisk poet och filosof)

Dagens sysselsättning

Pynta och stryka juldukar men först luciaelvakaffe!

Sorry, fel helg ...