Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Dagens dikt: Medborgarsång av Verner von Heidenstam (Ur Ett folk, 1899)

Varför så högstämd denna måndag undrar ni kanske. Jo, just idag är det hundra år sedan förslaget till demokrati- och rösträttsreformen lades fram för den svenska riksdagen. En stor dag för alla kvinnor och män som kämpat för allmän lika rösträtt för alla, oavsett inkomst och kön. Det fanns många om och men inför kvinnlig rösträtt under de 35 år som debatten pågick från att frågan väcktes 1884. Fyra centrala argument vägde emot, enligt en artikel av statsvetaren Olof Petersson: Fysiologiska. Kvinnan var inte skapad för att utsättas för det offentliga livets mödor och stormar. Intellektuella. Byggde på Voltaires ord att kvinnan saknar självständigt snille. Moraliska. Kvinnor var för rena och goda och skulle förlora sina speciella kvinnliga egenskaper i valstriders buller och hetta. Inte intresserade. Det vanligaste argumentet. Rösträtt skulle bli en börda. Bland kvinnorna var det framför allt de liberala som drev rösträttsfrågan. För de socialdemokratiska kvinnorna gick "brödfrågorna" och klasskampen först. De politiskt aktiva var också rädda för att kvinnorna skulle "rösta fel", att de skulle rösta med kyrkan och de konservativa värdena. (hämtat från krönika av Maria Schottenius i dagens DN)

 

Så sant som vi äga ett fädernesland,

vi ärvde det alla lika,

med samma rätt och med samma band

för både arma och rika;

och därför vilja vi rösta fritt,

som förr bland sköldar och bågar,

men icke vägas i köpmäns mitt

likt penningepåsar på vågar.

 

Vi stridde gemensamt för hem och härd,

då våra kuster förbrändes.

Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd,

när varnande vårdkas tändes.

Ej herrarna ensamt segnade ner

men också herrarnas drängar.

Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,

att medborgarrätt heter pengar.

 

Det är skam att sitta som vi ha gjort

och tempel åt andra välva,

men kasta stenar på egen port

och tala ont om oss själva.

Vi tröttnat att blöda för egen dolk,

att hjärtat från huvudet skilja;

vi vilja bliva ett enda folk

och vi äro och bli det vi vilja.

 

 

Kanske bäst att komma ner på jorden och dämpa min folkbildningsiver och ta itu med mer triviala men ack så viktiga ting: julmaten med tillhörande drycker. Vi står redo för en tur till centralorten. Återkommer senare.

Inköpen avklarade

Skulle ha läst denna före Jakten efter vind. Nu får jag kanske förklaring på några saker som jag undrade över.