Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Julafton

Dopparedan

 

Ska ni doppa i grytan? Seden att samlas kring en gryta med spadet man kokat skinka i kan delvis vara en kvarleva från gamla hedniska offermåltider men har också andra praktiska orsaker. Under de sista julförberedelserna fanns det inte så mycket tid att laga vardagsmat och det bröd som fanns till hands på julaftonsdagen var säkert både torrt och hårt. Det gick snabbt och var praktiskt att mjuka upp brödet genom att doppa det i skinkspadet så att inget skulle förgås. Den medeltida julfastan förbjöd kött, men på det här sättet kunde man ändå få lite köttsmak i munnen. 

 

I folktron var julnatten den tidpunkt när allt oknytt och övernaturliga varelser var i rörelse. Ljus skulle brinna hela natten för att ge skydd mot onda makter. Man skulle dessutom inte komma för tidigt till julottan nästa morgon för det sas att de döda firade sin julotta före de levande. Hittade man lite jord och mull på bänken där man satt var det ett tecken på att de döda varit där. På hemvägen körde man kapp med häst och släde för att se vem som kom först. Den som vann skulle få sin skörd bärgad först - nåt som ansågs hedersamt. I övrigt skulle man hålla sig lugn den här dagen och bara göra det nödvändigaste.

 

De första julgranarna var utomhusgranar, s..k. julruskor, en mycket gammal sed som också den troligen hade nån magisk betydelse som skydd mot onda makter i samband med mörkret kring midvintern. Granarna barkades och kvistades och sattes på vardera sidan om dörren eller på taknocken. 

 

Stackars våra förfäder, det var mycket de hade att vara rädda för.  Onda makter lurade överallt och som om inte det skulle räcka så hade dåtidens präster alltid ett varnande ord till sina församlingsbor.

 

Ha en härlig julafton och glöm inte gröten till tomten och låt julgranen lysa hela natten!