Tankar om böcker och annat

En dag i taget

 

Friskt vågat är hälften vunnet - tyckte jag halv sju - men fick snart ge efter och gå tillbaka till sängen för ett par timmar. Sedan fick Allan skjutsa mig ner till grannen för lite elvakaffe - ja, skjutsa faktiskt fast det bara är i andra änden av byn men den här halkan är jag inte glad åt och vill inte riskera att ramla. Jag ramlade i duschen för 7 månader sedan och jag har fortfarande jätteont så några fler vurpor vill jag helst inte vara med om. Det blev ett par trevliga timmar då vi hann ventilera både stort och smått, politik och böcker bla.a. Min privatchaufför hämtade mig givetvis vid porten och höll t o m upp dörren för mig. Jag undrar om jag ska skaffa en uniform. 

 

Lunchen är avklarad och nu sitter jag här vid datorn och funderar på vad jag ska skriva. Det börjar redan mörkna ute men snöfallet har slutat och nu är det plusgrader. 

 

Jag har några sidor kvar i  Maria Ernestams bok Innanför murarna  och jag bävar lite för slutet på den här berättelsen. Ni kommer kanske ihåg att jag skrev att baksidestexten beskrev boken som "gastkramande" och det stämmer verkligen. Hela tiden man läser har man  den där känslan av en annalkande katastrof och sakteliga har pusselbit lagts till pusselbit. Jag tycker det är intressant när man ställs inför ett fullbordat faktum men man vet inte hur och varför personen eller personerna har hamnat i just den här situationen. Sen får man ledtråd på ledtråd till sanningen uppenbaras. Det kan vara mer spännande än en deckare. Jag har verkligen fått lägga band på mig för att inte kika på sista sidan. Det är en bra bok men ingenting man ska läsa om man tänkt sig en god natts sömn med normalt blodtryck. Boken tar verkligen tag i en.

Avslutningen på T.S. Eliots dikt Konsten att umgås med en katt

 

En regel finns för kattumgänge:

Är katten tyst, tig själv så länge!

Nu anser jag för min del att

man kan nog tala till en katt

om man är taktfull, ty jag vet

att katter avskyr klumpighet.

Jag bugar, lyfter på min hatt

och tilltalsordet är: O KATT!

Och är det grannens katt som jag

har träffat nästan varje dag

och som besökt mig, vet jag att

det går att säga: MORNING, KATT!

Men fast jag tror han heter Ben

jag säger inte namnet än.

Han vill - som jag - bli respekterad

och är i början reserverad

till dess han sett mitt sinnelag

och därför presenterar jag

en slick med grädde i en skål, 

en färskrökt lax till mellanmål

och till hans tigerhjärtas tröst

rysk kaviar och kycklingbröst.

I allmänhet är katten kräsen

(jag vet en katt som gjorde väsen

så fort han inte fick kanin-

ragu med champinjon och vin).

En respektabel katt är värd

en sådan enkel hyllningsgärd.

- Och äntligen jag målet når:

jag kattens förnamn säga får!

 

Men nog därom. Jag hoppas att

ni nu kan umgås med en katt!