Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Sprängkraft 2 (ur 12 nedisade dikter. Dodeka)

 

 

Rädslan är som is

Utvidgar sig i kyla

Hela berg av självförtroende och mod

sprängs till grus

 

 

Den här dikten har jag valt av två skäl. Dels är det kallt ute, dels läste jag en mycket bra krönika av Ulrika G. Gerth i dagens VT som berörde mig. Jag ska förklara när jag är hemma igen från förmiddagens övningar och jag inte behöver stressa.

 

Vi hörs senare om ni vill!

 

 

Nu är jag här igen sent omsider

Jag lovade återkomma till dagens krönika i VT. Författaren härstammar från Sverige men är bosatt i USA men jag tror inte att det bara är i USA som skolor och föräldrar brottas med att ångesten och oron ökar bland barn och unga. 

Ulrika G. Gerth beskriver hur missriktade många av åtgärderna som sätts in är. Man vill göra tillvaron så avskärmad och "trygg" som möjligt men det blir ohållbart att fly undan det obehagliga hela tiden. På universiteten (USA) har man på många håll skapat "safe spaces", trygga rum för dom som mår dåligt av att höra åsikter som inte matchar deras egna (kränkta!), barn som tycker brandlarmet är otäckt behöver inte delta i brandövningar, man mår dåligt i matsalen och får äta i eget rum osv. Rubriken på krönikan är välvald: Utan obehag stannar livet. Ge oron ett namn. Avdramatisera oro, det är ganska normalt, en del av att växa upp.  

 

Det är inte underligt att barn blir oroliga. Media har ett stort ansvar för vi matas hela tiden med ord som katastrof, hot, varning osv. Vuxna har ett stort ansvar. Vi måste förklara och berätta och kolla upp var oron kommer ifrån för att kunna bemöta den. Samtidigt hör man ofta att föräldrar tillbringar allt mindre tid med sina barn. Det är oroväckande.  

 

 

På cirkeln idag pratade vi bl.a. om dansk humor och att den kan vara lite speciell, ironisk men samtidigt avväpnande och vi hade några exempel i vårt material. Då berättade en av deltagarna om en man som pratade om hur fattigt och eländigt det var, men, sa han, vi är många om det.

 

"Statistik är ungefär som gatubelysning. Inte särskilt upplysande, men trevligt för att stödja sig mot" (Storm P)