Tankar om böcker och annat

En dag i taget

... and slippery!

Ingen superblodmåne över Blaxhult...

 

... det var för molnigt i morse men jag fångade en underbar vit måne på bild i går kväll. Lyssnar just nu på Guter Mond, du gehst so stille på Spotify. Tack Maria Hagung för att du skickade den. 

"Du gamle måne ..."

 

Då är det bara att köra på med Gustav Torrestads version av den gamla låten. Riktig nostalgi denna gråa måndagsmorgon. Jag lyssnade på Torrestad en gång alldeles i slutet av 50- eller början av 60-talet i Folkets park i Hultsfred. Jag minns det så väl. Han hade haft inbrott i sin bil och hans luta var stulen. Han fick låna ett instrument av min farbror Einar. Jag minns att jag kände mig stolt, att släkten så att säga räddade föreställningen. Han hade en fantastisk röst, dog alldeles för tidigt, 43 år gammal. Jag kommer ihåg att han nämnde nåt om dålig hälsa och så sjöng han "Så länge skutan kan gå". Det berörde en tonåring på den tiden. Hur kan sådana här saker lagras i minnet och komma fram genom ordet "måne"? Jag slutar aldrig att förundras. 

Dagens dikt: Tjugofem grader av Alf Henrikson (DN nån gång för länge sedan)

 

Här kommer ännu en av de Henriksonska dagsverserna som jag så att säga "halkade" över för ett tag sedan. Så kallt är är det inte men dikten är bra. 

 

När kinderna rodnar och näsan är blå

och örsnibben börjar bli vit,

vad ska diktaren lämpligen sjunga då,

ja, vad ska han gnola för bit?

Han skall anföra klagokören

och hyperboréernas sång

om de frusna vattenrören

och sin stegrade bränsleåtgång.

 

I kamelernas tovor, i fårens skinn,

i furornas malda ved

skall han prisa sig lycklig att få krypa i

när termometern går ned.

Med sommardrömmar i sinnet

och med tillhjälp av eld och brand

skall han nödtorftigt klara skinnet

i detta vårt drivhusland.