Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Skillnad på ord

 

Ett ord som en människa fäster sig vid

Kan verka i oberäknelig tid

 

Det kan framkalla glädje livet ut

Det kan orsaka obehag till livets slut

 

Ja, det påverkar livet på jorden

Så slarva inte med orden!

 

Alf Henrikson slarvade aldrig med orden men det är det alltför många som gör, tyvärr. Är det någon mer än jag som tolkar ordet "kränkt" snäppet allvarligare än "förolämpad" för att ta ett exempel, även om det är lika allvarligt med båda. Och visst är det fel att kalla ishockeylagens tävlan att nå högre upp i tabellen för "krig" för att inte tala om alla "katastrofer". Samtidigt måste vi ha i minnet att människor tolkar det sagda och skrivna olika men lite nyanser skadar inte. Jag reagerar faktiskt på alla överdrifter åt vilket håll det än är. Varför alltid ta till de starkaste varianterna när det finns så många ord i vårt språk. Varför dessa tankar idag den 9:e februari, jo, jag läste en bra krönika i dagens VT av Anton Juholt om vårt beroende av sociala medier och att vårt liv styrs "anonymt och brutalt" av en liten maskin i fickan som ger oss "en falsk värld". Läs och begrunda! 

 

DN:s webbkryss uppmärksammar för övrigt att det idag är 50 år sedan Pippi Långstrumpfilmerna började sändas i TV. Förmodligen har den starka flickan "kränkt" en eller annan puritan under årens lopp men hon har stärkt så många, många fler.                                            

Dagens dikt: Förolämpningen av Paul Gallica (ur Någonstans väntar en katt, 1999)

 

Är det någon som har sett en varelse som kan se mer förolämpad ut än en katt (kanske är han/hon till och med kränkt!)

 

Du har förolämpat mig.

Du har sårat mina känslor

och jag kommer inte in i huset igen.

Du skrattade åt mig.

Tro inte att du kan inbilla mig

att du skrattade med mig.

Du skrattade åt mig

när jag tappade balansen

och föll omkull

medan jag tvättade mig.

Du skrattade 

och det var inte roligt.

All min elegans, kontroll och

värdighet var som bortblåsta.

Du berövade mig min självkänsla

och med ditt bräkande

tog du ifrån mig min självaktning.

Tro inte att jag inte förstår skämt.

Jag saknar verkligen inte sinne för humor,

men jag tycker inte om att bli till åtlöje.

Det är ingen idé att du står där med  ditt

"Kiss, Kiss, kom lilla kissen!"

Eller att du försöker muta mig.

Ditt råa skratt

har sårat mig djupt.

Och det kommer att ta mig tid att

komma över det om jag någonsin gör det.

Om och När jag alls kommer hem igen

så blir det inte förrän jag själv har lust.