Så var det tisdag
Dagens dikt: Två små toner av Alf Henrikson (DN 1963-02-01)
När jag hör hur talgoxen piper
blir jag tämligen glad i min själ.
Detta är, såvitt jag begriper,
att använda tiden väl.
Inför talgoxens enkla toner
har jag likafullt mången gång
känt avund mot de personer
som förstår sig på fågelsång.
Bak en buske när vintern är liden
står de och lyssnar så smått,
och det är ett bruk av tiden
som tycks mig ovanligt gott.
Efter flera grådisiga och kulna morgnar kom solen fram och det var ett alldeles speciellt ljus denna morgon som gav en tidig vårkänsla. Inte för att jag tänker göra som Ronja Rövardotter, men nästan, för idag känns det att det går åt rätt håll även om det är en bit kvar och vi nog kan räkna med ett eller annat bakslag. Som jag har nämnt tidigare har jag och en grupp SPF:are läst om Skagen och ljusets betydelse för konstnärskolonin uppe på norra Jylland. Det är fascinerande med hur ljusets skiftningar påverkar oss men kanske också förvillar. Bakom ljuset på Skagen fanns också en mörkare sida som kanske inte är så känd. Det har varit intressant att tränga in lite i den.
För övrigt så har vår granne bjudit in till kaffe och semla i eftermiddag och det tackar vi inte nej till. Man får göra avsteg från principerna (ingen semla innan "det är dags"), 🙂🙂
Trevlig tisdag med eller utan semla!