I går, innan jag åkte till centerkretsens årsmöte, så tänkte jag: i morgon bitti kommer jag att brista ur i Biskop Thomas frihetssång "Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring" med tanke på att mina föreningsuppdrag nu har kommit till vägs ände så att säga. Men jag var alldeles för trött i morse att tänka nåt alls än mindre brista ut i sång och ett tag var jag inne på att gå omkring i pyjamas hela dagen, men kom på bättre tankar.Vi kom hem sent från Silverdalen och jag satt sedan uppe lite för länge, nedvarvning kan ta sin lilla tid.

Inte nog med det, värk från topp till tå tvingade upp mig ur sängen vid halv två och  Lukas och Vittass gjorde stora ögon när matte plötsligt dök upp och ett litet nattamål tyckte de var helt på sin plats. 

Nu är det snart dags för den här dagens tredje fikapaus. Så det kan bli. Fast paus kan man väl  inte kalla det när man inte gör något som man kan ta paus från. Eller? Vi vecklar inte in oss i några filosofiska, semantiska funderingar utan fortsätter dagen med glatt mod. 

I går fick jag årets första nummer av I Alf Henriksons sällskap, medlemstidning för Alf Henrikson-sällskapet. Ska man bli riktigt glad så ska man läsa Alf Henrikson. Synd att det är långt till Stockholm för det är två aktiviteter som skulle ha varit trevliga att vara med om, dels årsmötet 24 mars i Börssalen och dels Vårsalongen i maj som i år ägnas åt dagsversens mästare, Alf Henrikson och Caj Lundgren (Kajenn). Men kanske kan jag övertala Allan att hänga med på en dagstur till Huskvarna den 9 juli  och den årliga Alf Henrikson-dagen. Jag får kolla upp vad det är för program.

Så här kunde man läsa i DN den 16 mars 1965:

Björkarna blånar, det droppar från stugornas tak.

Vårdagsjämningen nalkas i sakta mak.

Dagen förlänger sig, högre går solen sin rund.

Sälgens ludna blomknoppar bidar sin stund.

Marken är snöig och frusen, vintern består.

Dock luktar det vår.