Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Barbro njuter lördagsfriden

Dagens dikt hittade jag på ett vykort. Den heter  kort och gott En katt och är skriven av Siv Andersson.

En katt vill bara vara
på platser där den trivs
och om det inte passar
kan hända att den rivs.

En katt vet vad den vill
och aldrig blir den velig.
Men fast den är sin egen
så är den också kelig.

Den gonar sig i solen
eller värmen från en ugn ...
Och ljudet när den spinner
kan få en riktigt lugn.

Ja, en katt har nåt att lära
oss som stressar runtomkring
- för den kan slappna av
och göra ingenting.

 

 

Vimmerby tidning har ändrats en del både till form och innehåll. Kritiken har stundtals inte varit nådig men en sak som är till det bättre är att kulturen har fått lite mer utrymme och då menar jag inte lokalt i första hand utan mer allmänt. I dagens tidning finns en mycket bra artikel om deckargenren så den kastade jag mig över, som ni förstår. Den är hämtad från Uppsala Nya Tidning och skriven av Björn G. Stenberg. 

Deckargenren är enl. Stenberg en av de mer schablontyngda men "hemligheten är hur man kan variera den. Många försöker, färre behärskar den". En vanlig schablon är den ensamme, mer eller mindre alkoholiserade (musikintresserade, min anmärkning) polisen, en man som är under skilsmässa eller har en bakom sig och  med dålig kontakt med barnen, men som är hängiven sitt jobb, och trots motstånd från framför allt cheferna, löser de svåraste brott. Förr var det alltid en man men nu har kvinnorna dykt upp i samma upplägg. "Men", skriver Stenberg, "det har kommit andra "måsten" på vägen. En svensk deckare ska helst ha en kvinnlig polis i fokus, minst en homosexuell och någon med utländskt påbrå i teamet samt brott som är flyktingrelaterade." Jag har den senaste tiden läst flera böcker med just dessa ingredienser, ibland blir det bra och ibland inte så bra. 

Mina absoluta favoriter är och förblir Peter Robinson, Elly Griffiths, Anne Cleeves och Stephen Booth. Inget slår brittiska deckare som jag tycker är ganska förskonade från schabloner.

Men nu är jag klar med Vilhelm Mobergbiografin och läser en annan också verkligt bra bok,  En gentleman i Moska av Amor Towles.  Mail on Sunday har skrivit  att boken är en ren njutning att läsa och det håller jag med om. Greve Alexander Rostov har bott i en lyxsvit på Hotell Metropol mitt emot Kreml. 1922 år han åtalad för något han skrivit (Hm!) men undgår dödsstraff och döms till husarrest på obestämd tid och får flytta till ett litet krypin på vinden på hotellet. Medan Sovjetunionen genomgår väldiga omvälvningar försöker Rostov skapa sig en ny tillvaro och se på livet på ett nytt och positivt sätt. Stor berättarglädje och livsbejakande humor i förening med den sovjetiska historiens allvar, som det står i baksidestexten. Rostov får veta att han  numer  bara kan beställa vitt eller rött vin, inget speciellt märke, och alla till samma pris. Han blir visad vinkällaren, där han ser att  etiketterna har tagits bort på hundratusen flaskor. Varför?  "Ett klagomål framfördes till kamrat Teodorov, Matkommissarien, där det hävdades att vår vinlistas existens motverkar revolutionens ideal. Att den är ett monument över överklassens privilegier, intelligentians dekadens och spekulanters rövarprissättning". 

Mitt i prick kan man säga!

 

 

Trevlig helg! Just nu faller ett lätt regn. Härligt!