Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Ser precis ut som det gjorde på valborgsmässoafton nere vid Hulingens strand när jag växte upp

Valborgsmässoafton

Det är ett ord som väcker många minnen, 99 % glada. Brasa och fyrverkerier och och under en lång rad av år en manskör som leddes av en farbror till mig. Så småningom innebar 30 april att folkparkssäsongen startade. Tänk så många gånger man frös i nya tunna poplinkappan och sommarlätta skor. Studentexamen denna dag för 55 år sedan - en pärs med muntliga förhör i engelska, latin, grekiska och svenska inför en bister censor. Det året var det lyckligtvis ingen som behövde smyga ut bakvägen.

Sedan kommer Uppsalaåren med mösspåtagning och spring i Carolinabacken  (fast det vågade inte jag mig på) kl. tre på eftermiddagen. Jag har inte koll på om det fortfarande är tradition. I alla fall är det sång vid Gunillaklockan kl. 21 och detta sänds i radio som det alltid gjorts. Min pappa lyssnade alltid på det så länge jag kan minnas tillbaka.

Idag är det ganska kyligt ute så det behövs nog värmande eldar. Tyvärr gör torkan att den delen av firandet får utgå på sina håll. Vädret är nyckfullt. Jag kommer ihåg 1985 när firandet fick ställas in för att det kom så mycket snö. Nån annan gång var det så varmt att folk kom i shorts och linne.

Själv har jag hållit vårtal två gånger och det var med bävan jag åtog mig uppdraget. Det är inte lätt att variera temat med Boye och vårkänslor. Första gången var det en i manskören som tittade på klockan fast jag inte alls var långrandig. Jag tror det var så att de skulle sjunga på ett ställe till. Andra gången ösregnade det men Madde i hembygdsföreningen var snäll och höll ett paraply över mig när jag pratade om gamla seder och oknytt, som det gällde att hålla undan.. Det är svårt att variera vårtal, allt är redan sagt, kan man tycka. Ett inte alltför lyckat tal hölls av en präst som talade om att "visst skulle vi glädjas åt elden och värmen  och våren men vi fick inte glömma den eviga elden  bla bla...". Det lade lite sordin på stämningen.

Vi firar hemma i lugn och ro som vi har gjort många år nu och bjuder ett par goda vänner på middag.

Och vi kan ju kosta på oss ett grattis till kungen men nån högstämd dikt har jag inte hittat. Heidenstams Sverige, Sverige är att ta i, tycker jag. Det får bli Alf Henrikson från DN 1963 Vårens ingång:

Valborgsmässan är här, den blir mindre vintrig än fruktat.
Brinnande höstlöv och ris sedan fjorton dars tid har det luktat.
Fjärdarnas isar försvann, själva havsbandet verkar bebott.
Det hade ingen trott.

Nu kan det hända så klart att himlen kan snöa och slaska.
Isig polarluft, ack ja, kan kringsprida majbrasans aska.
Varen vid gott mod ändå, ty isen på vattnet har smält.
Vår är det officiellt.

"Vintern ra ..."  Hurra!