Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Som vanligt, alltså

Idag ska det handla om historia, ett av mina favoritämnen och för att ange tonen så blir det först ett par rader av den pålitlige Alf Henrikson från 31 januari 1959 Inre svensk historia:

I den fyrtioåriga skalans år
när idéerna stormade fram
så kom Branting spatserande framför duNord
i sällskap med Heidenstam.

I Stockholms gränder låg snösörjan tät.
Strömmen flöt mörk förbi.
Och Heidenstam yttrade sig: Kom och ät!
Vilket Branting instämde i.

De slank in genom dörren som icke består
men vars rykte lever ännu.
Heidenstam var 48 år
och Branting 47.

Restaurang du Nord var en populär restaurang på Kungsträdgårdsgatan 8 i Stockholm fram till dess den revs 1912. Resaturangen låg granne med dåvarande Kungliga Dramatiska Teatern och nära Operan och blev ett omtyckt vattenhål för Stockholms borgerskap och kulturpersonligheter.

 

 

 

I senaste numret av Studieförbundet Vuxenskolans tidning Impuls (2019:2) hittar jag en intressant artikel om Maja Hagermans senaste bok "Trådar i väven" där hon är på jakt efter vårt svenska kulturarv. Hon besöker mer eller mindre kända kulturarv som tas om hand och bevaras för framtida generationer av eldsjälar i hembygdsföreningar och bygdegårdsföreningar. Hon ställer en relevant fråga: Vem ska förvalta vårt kulturarv i framtiden? Hagerman tror inte på det gamla tankegodset om nationen som en organism med egen själ, en som kräver homogenitet och lojalitet. "Vi hänger ihop av det enkla skälet att vi tillsammans, över tid, delar en plats." Hon är orolig för att toleransen är på väg att brytas och kulturarvet kapas för att användas som vapen. Vem ska bestämma vad ocg vilka som får ingå i nationen? Vems berättelser ska med in i framtiden? "Det har funnits en tid då man trott att Sverige var ett homogent land. Sverige har aldrig varit homogent. Det har alltid funnits flera språk och inslag av olika kulturer här, inflytande har kommit hela tiden från andra delar av världen och blandats in och blivit en d el av ett svenskt arv".

Jag är övertygad om att den här boken kommer att bli föremål för debatt och jag ser fram emot att läsa den. 

 

Vi väntar ännu på glassväder men man kan ha en trevlig lördag ändå