Efter gårdagens lilla utvikning in i rysk nostalgi mm så är jag nu tillbaka till Katten i svensk poesi. Jag stötte på en lyriker som jag inte kan hitta så mycket information om förutom att han var född 1895 och var anställd i Svenska Morgonbladet, Sveriges första kristna dagstidning, nedlagd 1958.

Jag har sett några dikter i Projekt Runeberg, lite dystra i mitt tycke men den här om katten är så söt. Dikten heter En katt och är från samlingen Vindkast,1938.

Nu vila mina blickar
på dunigt, vitt behag.
En liten kisse slickar
sin päls med lätta drag.
Ett litet hjärta tickar
emot mitt knä idag.

I gröna ögon blänker
det bara sömnighet.
Och dåsigheten skänker
mig vilans ljuvlighet.
Den inga tankar tänker,
han ingen oro vet.

Hans vidgade pupiller
se rakt, rakt ingenting.
De spegla inga griller
och inga hjärtats sting.
Och ingen tanke spiller
han på ett gåtfullt ting.

Blåsigt och kyligt idag också. Allan är ute och gräver i blomrabatten och förbereder för plantering. Få se hur det känns i eftermiddag, tur att inte vinterjackan är undanhängd än. 

Ni som känner mig vet vid det här laget att jag oftast har ett par böcker på gång samtidigt, olika genrer. Christian Unges upplevelser som volontär hos Läkare utan gränser blir väl jobbiga ibland och därför måste jag ha något helt annat att bryta av mig. Jag började därför på Andreas Normans thriller De otrogna. Utgångspunkten har han i sina erfarenheter som diplomat och det blir mycket spännande i en internationell värld av hemligheter, tystnad, makt. Den förra romanen i samma stil heter En rasande eld, också den mycket bra. Jag tror jag har skrivit om den.

Inga katter med i de här böckerna, jag får vänta på nästa Homandeckare 😀

Trevlig fortsättning på dagen!