Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Som vanligt alltså

Jag tänkte mig lite historietema idag med ett boktips och för att så att säga komma i i stämning blir det några rader av den alltid så pålitlige Alf Henrikson, Inre svensk historia, 1959-01-31

I den fyrtiogradiga skalans år
när idéerna stormade fram
så kom Branting spatserande framför du Nord
i sällskap med Heidenstam.

I Stockholms gränder låg snösörjan tät.
Strömmen flöt mörk förbi.
Och Heidenstam yttrade: Kom och ät!
Vilket Branting instämde i.

De slank in genom dörren som icke består
men vars rykte lever ännu.
Heidenstam var 48 år
och Branting 47.

Restaurang du Nord var en populär restaurang på Kungsträdgårdsgatan 8 i Stockholm fram till dess den revs 1912. Den låg granne med Kungliga Dramatiska Teatern och nära Operan och blev därför ett omtyckt vattenhål för Stockholms borgerskap och kulturpersonligheter.

 

I det senaste numret (2019:2) av Studieförbundet Vuxenskolans tidning Impuls läser jag en intressant intervju med Maja Hagerman. I sin nya bok "Trådar i väven" är hon på jakt efter vårt svenska kulturarv och hon besöker mer eller mindre kända platser som tas om hand och bevaras för framtida generationer av eldsjälar i hembygdsföreningar och bygdegårdsföreningar. Hon ställer en angelägen fråga: Vem ska få förvalta vårt kulturarv i framtiden?

"När jag skriver om vår historia försöker jag se tidsdjupen, hur det som hänt tidigare har förändrat vår tid, hur andra tidigare generationer har lämnat över både minnen och ett arv. "

Hon fortsätter: "Det har funnits en tid då man trott att Sverige var ett homogent land. Sverige har aldrig varit homogent. Det har alltid funnits flera språk och inslag av olika kulturer här, inflytanden har kommit hela tiden från andra delar av världen och blandats in och blivit en del av ett svenskt arv. - En tid ställer frågor till en annan tid. Nu behöver vi tänka oss in i ett större sammanhang. - Jag tänker på samhället som en väv, en samhällsväv, som rullas fram ur historien och fortsätter mot framtiden. Väven Sverige är något som pågår. Men de bilder och mönster som just nu tar form i väven kan vara svåra för oss att se, riktigt tydliga blir de först i efterhand."

Hagerman varnar oss samtidigt att vara på vår vakt, eftersom det samtidigt pågår en diskussion kring frågor som "vad är svenskt?" och "vad är svenskt kulturarv?" Hon menar att kulturarvet riskerar att kidnappas för politiska syften av de som vill ta kontroll över kulturhistorien. Vem ska bestämma vad och vilka ska få ingå i nationen? Vems berättelser ska med in i framtiden?

Jag tror säkert att det kommer att bli debatt om den här boken liksom det har blivit debatt om annat som Maja Hagerman skrivit. Jag ser med spänning fram emot att läsa Trådar i väven.

 

Ganska varmt och skönt ute och det är så vackert med den skira grönskan. Och så roligt att se betande ungdjur på våra åkrar. De är så nyfikna på oss tvåbenta varelser och vill gärna hälsa. 

Barbro däremot vill inte ut i solskenet. Hon tycker hon har det bra på mattes lappöverkast. Där gör hon sig bra, inte sant?