Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Jag bestämmer ...

Lite Jeremias i Tröstlösa kan kanske passa bra så här på söndagsförmiddagen: Spindeln å katta

Spindeln hölls å vävde, katta satt å spann,
sola sken i fönstre. Väven han vart grann.

Um e stunn sa spindeln: Finare ändå
ä nog bäst du spinner. Fin ska bli var trå.

Katta sluta spinna, öga gnistra te,
håre stog på änne, svansen han vart bre,

katta slog mä tassen, väven han revs ner,
spindeln sluta väva, väver allri mer.

 

 

 

 

 

Nu till något helt annat, några tankar kring Christian Unges bok Har jag en dålig dag kanske någon dör.

En ganska komplex bok som greppar över så mycket. Unge berättar mycket öppet om sitt liv som läkare, både i Sverige och i Afrika, han skriver om globala hälsoproblem och orättvisor inom vården. Avsnitten om arbetet i Burundi och Kongo för Läkare utan gränser påverkade mig oerhört, det går nog inte att fatta hur det är att arbeta under de betingelserna som rådde. Men man blir också tagen av beskrivningaran hur det är att arbeta på en akutmottagning och ta snabba beslut. Problemet är inte bara personalbrist, framför allt på sjuksköterskor, utan att det inte finns tid att sätta sig in i en patients problem och att det då och då kan bli fel. Som väl är leder det sällan  till dödsfall men vållar patienten onödigt lidande. Och det där med tid är ett genomgående tema. Även på våra  hälsocentraler finns det tyvärr inte tid att ha ingående samtal med en patient och se sammanhang mellan olika symptom. Det ska gå fort. 

En sak som Unge berör, som jag tycker skulle vara självklar, är att läkarna ska kunna vara öppna och inför sina kollegor berätta vad som gick fel och vad som kunde gjorts bättre. Det skulle ju vara bra för andra att veta så de inte gör samma misstag. Det behöver inte vara stora saker men att man vågar erkänna att det blev fel. Är vi för stolta för att erkänna att vi inte vet? Unge tror att så är fallet. Men ingen är ofelbar, det är bara det att det inom vården blir så väldigt markant. Den här boken borde vara obligatorisk för blivande läkare. 

Unge framhåller också vikten av att som läkare alltid ligga i framkant och hela tiden hålla sig a jour med vad som händer. I USA är det t.ex. obligatoriskt att utbildade läkare "kontrolleras" vad det gäller kunskaper och nya rön. Tyvärr finns det nog en del som kör på i gamla spår. 

En intressant bok i alla fall men en och annan, som liksom  jag  är en aning hypokondrisk, kan bli lite orolig över att läsa vad som kan gå fel på grund av stress och tidsbrist. Och så är det det där med bemötandet. Jag har själv varit med om och fått mig berättat sånt som inte borde få hända men det är kanske så att doktorn har en dålig dag ...

Nu ska jag ut en stund i vårvädret innan det blir dags att förbereda rabarberpajen till lunchefterrätten.

Ha en fin söndag!