Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Jag ska börja med att erkänna en liten svaghet. Är det en riktigt nagelbitande spännande bok så händer det att jag kikar i slutet för att få veta om huvudpersonen ska klara sig innan jag lugnt kan läsa vidare. Men läser man böcker i så att säga "fel ordning" vet man redan hur det går och man kan lugna ner sig.Jag säger inga titlar, för jag vill ju inte förstöra spänningen för er!

Dagens dikt hämtar jag ur Den nyaste ordmusiken, en antologi av Göran Hassler och utgiven 1992 i En bok för alla. Detta är Hasslers tredje lyrikantologi och här presenteras lyrik från 1990-talet. 

Dikten som jag väljer har alla kriterier för att kallas folkvisa, i det här fallet modern folkvisa: publicerad i ett par tidningar, spridd genom avskrifter, uppläst i radio, reciterad vid fester samt det viktigaste, ingen har en aning om vem som skrivit den! Håll till godo:

Anonym

När jag blir gumma ska jag
klä mig i purpur 
och hatt i rött
som inte matchar
och inte klär mig.
Och jag ska använda
folkpensionen till brännvin
och genombrutna handskar
och sandaler av satäng
och säga att vi inte har råd med smör.
Jag ska sätta mig på gatan
när jag är trött
och provsmaka i affärer
och tillkalla brandkåren
och dra med käppen
efter staketet
och ta igen för att
jag  var nykter som ung.
Jag ska gå ut i regn
i tofflor
och plocka blommor
i andras trädgårdar
och lära mig spotta.
Man kan klä sig  i
rysliga blusar
och bli fetare
och äta två kilo korv
på en gång
eller bara äta bröd och pickles
en hel vecka
och samla blyerts-
och bläckpennor
och ölbrickor
och grejor i askar.
Men nu måste vi gå klädda
för att hålla oss torra
och betala hyran
och inte svära på gatan
och föregå barn med gott exempel.
Vi måste bjuda vänner på middag
och läsa tidningar.
Men kanske borde jag
öva mig redan nu
så att folk som känner mig
inte blir alltför
bestörta och förvånade
när jag plötsligt blir gammal
och börjar klä mig i purpur