Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Härliga lördag, säger jag

Det blir extra trevlig lördag när sonen kommer hem för en veckas ledighet. Jag ska strax plocka ut en plåt med bananmuffins ur ugnen. Självlart att vi ska ha lite extra gott till fikat.

Dagens dikt handlar också om något som är gott, nämligen sparris men då ska den vara odlad småskaligt och lokalt och inte komma från nåt land i världen där storskalig produktion får utarmning och vattenbrist till följd som försämrar männsikors levnadsvillkor. Det är åter igen Lennart Hellsing som är upphovsman: Sparris på terrassen

Under den spädaste grönskan
vandrar de blondaste änglar
vänder med silversmörskedar
sparrisens elfenbensstänglar.

Djupt ur Persefones riken
komma de stänglar som slingrar
famlande efter ditt hjärta
girigt med dödsbleka fingrar.

Sparris med smörsås och murklor
gör oss väl inte besvikna!
Ät!  - för en hoprynkad murkla
kan du snart komma att likna.

 

 

 

 

Att Jenny Rognebys böcker om Leona, polisen som sedan länge slutat följa några som helst normer i samhället, är tuffa, det vet jag men den här fjärde tar andan ur en. Det handlar om ungdomar som via nätet lockas in i en livsfarlig självmordslek och förmås till destruktiva handlingar.

Detta kändes så overkligt så jag var tvungen att googla på begreppet. Jodå, det finns tyvärr, Blue Whale Challenge är ett namn men det finns också andra benämningar.

Spelet har sitt ursprung i Ryssland men har spridits till många länder världen över. Det råder delade meningar om hur mycket vandringssägen det handlar om och i hur många fall man verkligen kan koppla genomförda självmord till själva spelet.

Nej, det här duger inte, det får bli en kaffehistoria att pigga upp oss med, hämtad ur Skogsaktuellt 2018-08-17  och berättad av Bo Lindevall.

"En kaffeupplevelse som etsat sig fast i minnet är en kaffestund hos en bonde i Uppland. Jag hade slagit följe med en skogsägare som skulle köpa grus till en sönderkörd skogsbilväg. När affären var klar bjöds på kaffe. Värden i huset drack på fat med en sockerbit i munnen, det gjorde jag också för att visa att stockholmaren inte körde med några storstadsfasoner som att dricka ur kopp.

Frun i huset, som serverade kaffe, satt på vedlåren och drack sitt java. Men till tredje koppen satt hon fram till bordet. Att sitta fram tidigare hade varit framfusigt. Knappast ett beteende som Fi hade gillat. Gladare hade nog Fi blivit av att se hur hundralapparna för gruset åkte ner i hennes förklädsficka. Gissa vem som bestämde på gården!"

Till sist en av de där envisa myterna om kaffe som vi tror på: färskrostat kaffe är alltid bäst!

Visst är det något särskilt med doften av färskrostat kaffe men det betyder inte att färskrostat är det bästa för smaken. Nej, kaffet smakar som bäst mellan en till två veckor efter rostningen. Då hinner smaken utvecklas och mogna ordentligt.

TREVLIG LÖRDAG

Vittass väntar tålmodigt ...