Jab började morgonen med att se Ett fall för Vera och sedan tog jag den lilla rundan runt byn för att få lite fart på leder och muskler. Det gick så där men fina blommor hittade jag längs vägkanten. Det är så fantastiskt i naturen nu, Ögonbedövande vackert som min käre far brukade säga. 

Att en faktabok kan vara väl så spännande har jag framhållit tidigare och gårdagens läsning, Saabs sista strid, om den turbulenta resan mot undergång för Sveriges stolthet, Saab bekräftar det. Undertiteln, Den osannolika historien om Sveriges största konkurs, talar sitt tydliga språk. En helt orädd holländsk företagare som var duktig på att snacka och dupera, en rysk oligark och sinsemellan bråkande kineser till trots kunde inte företaget räddas. Hisnande turer med pengar som valsade runt i världen för att tvättas, och det märkligaste av allt, ingen frågade sig var alla miljarderna till det vacklande Saab kom ifrån, allra minst den svenska regeringen. Det gällde att rädda företaget till varje pris. Tyvärr är inte journalisten Jens B. Nordström en särskilt driven författare. Han passar nog bättre som TV-journalist. Stilistiskt sett lämnar språket  en hel del övrigt att önska men det är som sagt en osannolik historia som berättas och jag tror inte att Swedbanks eskapader når upp i den här klassen. Men vi får väl se, det kommer kanske en bok så småningon av någon annan grävande journalist.

Vad kan passa som Dagens dikt efter detta? Kanske de här korta raderna av Bodil Malmsten, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt: Skuld & skam (ur: Det är ingen ordning på mina pappar, 2003)

Det är för mycket skuld och skam i Sverige, sägs det.
För lite, säger jag.
Och det är fel svenskar som skäms.
För fel skuld.

Just den ovan nämnda, Det är ingen ordning på mina papper, måste jag läsa om. Den är bara så bra.

Och Gerda Antti får sista ordet:

"Jag har ett hemvävt spindelnät i taket ser jag i solskenet."