Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Lite naturlyrik av Alf Henrikson får bli Dagens dikt efter gårdagens åska och regn: Nattstycke (14 juni 1968)

Juni med gullregn och jungfrulin
--- gör havet stilla, gör natten lugn ---

letar sig in genom fälld gardin
i mitt sovande arbetsrum.

Västliga natthimlars gula ljus
--- gör ängarna mjuka, gör dagen glad ---
beströr och besållar mitt tysta hus
med skuggor av dallrande blad.

Och in i min nattsömn bak fälld gardin
--- gör morgonen vacker, gör levnaden lång ---
sipprar juni med gullregn och jungfrulin
och vaknande fågelsång.

 

Känner ni till ett fenomen som kallas Mariko Aoki, även kallt "boktarm", en traumatiserande åkomma främst omskriven i Japan där den definieras som" ett akut tvång att gå på toaletten under ett bokhandelsbesök (alternativt besök på bibliotek, i antikvariat eller i andra bokrika, offentliga miljöer").  

Orsakerna är oklara men det finns många intressanta hypoteser – bland annat att toalettbehovet stimuleras av ”browsing” (det vill säga när ögat rör sig längs spännande bokryggar) eller att nervositet spelar en central roll (till exempel har författaren Jiro Asada hävdat att symptomen ökar när han närmar sig mer avancerad litteratur).

Jag själv upplevde detta väldigt starkt när jag var barn och besökte biblioteket, som då var inrymt i källaren i Mimerhuset. Min pappa skötte bokutlåningen och jag var där ofta. Jag fick alltid ont i magen! Jag har ibland undrat över hur det kom sig.

Under mina studier på Biblioteksskolan i Solna hade vi vid ett tillfälle ett författarbesök, en känd kvinnlig författare, som jag nu har glömt namnet på. Hon berättade då att hon hade upplevt samma sak när hon var barn. Aha, jag är inte ensam, tänkte jag. Hon antog att det kunde bero på att hon blev alldeles överväldigad av den enorma mängd böcker som var tillgänglig, en psykisk reaktion som tog sig fysiska uttryck. Mycket möjligt.

Orsakerna är oklara men det finns många intressanta hypoteser – bland annat att toalettbehovet stimuleras av ”browsing” (det vill säga när ögat rör sig längs spännande bokryggar) eller att nervositet spelar en central roll (till exempel har författaren Jiro Asada hävdat att symptomen ökar när han närmar sig mer avancerad litteratur).

Den dominerande teorin är dock att reaktionen framkallas av papperskemikalier, en idé som för övrigt drev filosofen Kenji Tsuchiya till ett berömt, våghalsigt experiment där han under tio minuter djupandades med näsan nedborrad i böcker. Ingenting hände dock. Tsuchiya somnade. Och behandling saknas fortfarande. (Källa: SelmaStories på Facebook).

Kan dock lugna alla med att jag nu är helt symptomfri.