Tankar om böcker och annat

En dag i taget

I förordet till Nationalbok, sammanställt materal ur Alf Henriksons efterlämnade samlingar av sonen Lars Weck, skriver förre ordföranden i Alf Henrikson-sällskapet, Tore Frängsmyr så här om begreppen patriotism och nationalism, som betyder ungefär detsamma men med en viss nyansskillnad."  'Patriotisk' betyder närmast att man värnar om det egna landet och dess traditioner medan 'nationell' betecknar något som hör till nationen, statsbildningen. 'Nationalistisk' beskriver en intensivare form av engagemang, som inte sällan går överstyr. ... Alf Henrikson hyste en milt förstående och kärleksfull attityd till det patriotiska, vilket innefattade våra traditioner och högtider, som våra midsomrar med sill och snaps. Men han tog skarpt avstånd från allt storsvenskt, allt som luktade nationalistisk stolthet och intolerans. Han kunde bli spetsig eller rent av dräpande när han häcklade det dumdryga i den svenska högfärden."

 

 

Dagens dikt idag på Nationaldagen hämtar jag från ovan nämnda publikation. A.H. berättar om Obligationsmarschen som skrevs 1940 tillsammans med tonsättaren Lars-Erik Larsson ytterst på initiativ från Riksgäldskontoret för att slå ett slag till stöd för det första försvarslånet.

Många körledare sägs under årens lopp ha hört av sig och velat att A.H. skulle skriva en ny text, lite "fridsammare" utan kanoner och hur som helst blev det så småningom nedanstående dikt med hjälp av en lång rad lånade patriotiska klichéer. Suveränt! Det är bara att buga!

Vår bygd, vår svenska bygd i Nord!
Ljud högt, ljud högt, du dyra ord

på helsvensk melodi!
Från Torne älv till Idre fjord
är du på alla sätt som gjord
för oss att leva i.
Sommar, var solig! Och vinter, bliv kall!
Furumo susa! Och julesnö, fall!

Vällen fram, patriotiska toner
ur det bräddfulla hjärtat som slår!
Hela jorden är full av nationer
men allenast den svenska är vår.
Vi har tronat på Lützens kanoner
under hundrade fjällhöga år.
Det är tid för globala visioner
medan dagarna kommer och går.

Din våg är blå och gul din ängd.
Du mäter hundra mil i längd
och vida mer än så.
Din sol, din sol på himlens päll
får anses internationell
men är oss kär ändå.
Skam drabbe den som till svearnas men
vågar sig fram över fädernas ben.

Tågom fram, våra åtta miljoner,
ty den ljusnande framtid är vår!
Även sorgliga situationer
brukar lösas med tiden som går.
Det blir ordning på våra pensioner:
Det är klart att vårt välstånd består.
Då skall kommande generationer
finna lycka i fädernas spår.

Var inte det ståtligt sagt, vaba?

Publicerad i Göteborgsposten den 22 mars 1992.

 

 

TREVLIG FORTSÄTTNING PÅ DAGEN!

Själv drar jag till Knastorp!