Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Yum-yum

Så synd att jag inte är i Hersham just i dessa dagar för att fira två födelsedagar, Monika idag och Finley i morgon. Vi får ta igen det senare i sommar förhoppningsvis. 

Regnet hänger i luften och det är ju typiskt nu när snickarna ska sätta igång med att lägga om taket. Så är det - regn behövs men varför just nu?

Nej, det är ingen idé att grubbla på det, katter vet bäst:

Jag går över till mitt favoritämne: böcker och läsning och för att komma i stämning en dagsvers av A.H från den 13 mars 1964 men alltid lika aktuell:

Om livets väsentligheter

I de väldiga ryska romanerna
är livet stort och rikt.
Det handlar om brinnande kärlek och död,
grymhet och ömhet och slikt.

Man läser om dessa väsentliga ting
med beundran och lycka och skräck
samt gonar sig åt att man själv blivit född
väster om Systerbäck.

Idag ska jag slå ett slag för ännu en bok om läsandets glädje men också lite "komplikationer" som kan uppstå. Den amerikanska journalisten Anne Fadiman gav år 2000 ut en riktigt rolig essäsamling Exlibris: en vanlig läsares bekännelser. Här handlar det verkligen om livslång kärlek till böcker och språk. En stor dos humor när hon berättar om "sin patologiskt litterära familj eller om den delikata proceduren att gifta ihop två boksamlingar till en." Hur ska man ordna böckerna, enligt mitt system eller ditt? Nåja, det gick att jämka ihop sig någorlunda men det blev kris när Anne ville ha Shakespeares pjäser i kronologisk ordning och hennes make George opponerade sig med att "ingen vet när Sjhakespeare skrev sina pjäser". "Hör du du", svarade Anne ilsket, "vi vet att att han skrev Romeo och Julia före Stormen. Jag skulle vilja att det återspeglades på våra hyllor." George säger att detta var ett av de tillfällen då han allvarligt funderade på skilsmässa.

Som väl är kan jag sortera mina böcker hur jag vill utan inblandning, och jag tycker att jag har bra överblick. Deckare och spänningsromaner har sina egna hyllor och där står böckerna författarvis, fattas bara annat men när det gäller "vanlig" skönlitteratur så har jag inte kommit dit men det ska bli. Det blir ju mer praktiskt när jag nu blivit   "privatbibliotek" åt min granne. Men jag har i alla fall svensk resp. till svenska översatt litteratur på skilda ställen. Problemet är att få in fler hyllor och där har jag lite mothugg (i all vänskaplighet, ska sägas).

Och så blev jag påmind om att det är precis 30 år sedan ett glatt gäng åkte till London så jag var tvungen att plocka fram ett album. Åren går och det är fem personer som var med på resan som inte längre finns bland oss Så är livets gång. Många fina och också dråpliga minnen från de här dagarna.

Ni har väl hört om den nyss hemkomne Englandsresenären som fick frågan om han/hon hade några problem med språket. -"Nej, inte jag, men engelsmännen".

HOPPAS DU FÅR EN FIN FÖDELSEDAG, KÄRA MONIKA! Det anade vi inte för 30 år sedan att du skulle bli bosatt i England. Och du har definitivt inga problem med språket.

 

30 år sedan första Londonresan och Monika blev tonåring