Jag bläddrar lite i antologin Röster i Småland och hittar Torgny Lindgren. Han bodde ju som ni säkert vet under många år i Vimmerby och verkade där som lärare men ägnade sig från mitten av 70-talet helt åt sitt författarskap. Han satt i Svenska akademien på stol nr 9. Jag har aldrig förstått mig på Torgny Lindgren måste jag erkänna och jag har  försökt läsa en del romaner utan att komma igenom men däremot skrev han dikter som var lättare att ta till sig. Här kommer en lokalt färgad dikt ur  Dikter från Vimmerby från 1970:  Lars och Solveig

Lars och Solveig ska flytta från Hultsfred
till Vimmerby. Deras värld kommer att
bli två mil större.
Två mil av erfarenheter
som en kort skogspromenad: En myrstack,
uppbrutna stubbar och överväxande tomglas.

Det påminner mig om min moster som åkte till Kanada 1920
och kom tillbaka i fjol
som konvalescent efter en åderbråcksoperation.
Eller damen i schack som undan hot från tornet
flyttas i sidled från C5 till H5.
Ännu efter fyrtio år i Vimmerby
kommer de att ha Hultsfred kvar i sina hjärtan.

Tillsammans med Barbro Hörberg besökte Torgny Lindgren vid ett tillfälle högstadiet i Hultsfred och han hade också nåt kvällsframträdande. Jag upplevde honom som lite arrogant och nedlåtande mot sin publik och tyvärr lite mot Barbro Hörberg. I och för sig var det ju en lite ovanlig kombination men man väntar sig ju respekt för andra. 

Maja Hagermans bok om kulturarv i Sverige är mycket intressant och tänkvärd och jag hoppas att SPF:s studiekommitté med Morgan Sävetun i spetsen ska kunna locka henne till en föreläsning i Hultsfred. Höstens program är i och för sig spikat men det kommer fler säsonger. Själv har jag bokat in den 5 september då Ulrika Knutson ska prata om demokratins genombrott. Det kan bli spännande. Föreläsningarna i höstas om Sveriges historia var mycket välbesökta och nu hoppas naturligtvis vi i föreningen att intresset  ska hålla i sig. Men jag hoppas självfallet att det ska kunna bli en serie med litterärt tema också så småningom. Den som lever får se.