Jag ser Allan gå här ute och slå med lien och i tankarna kommer då på alla som före honom har gjort på samma sätt på just samma ställe. I går berättade jag ju lite från gångna tider och det finns så mycket som binder ihop det förgångna med nutiden. Jag tänker på Maja Hagermans bok Trådarna i väven (jag kan som ni har märkt inte släppa den) där hon säger att hon "tänker på samhället som en väv, en samhällsväv, som rullas fram ur historien och fortsätter mot framtiden". Fascinerande. 

Som bilden visar så har jag tänkt ta det väldigt lugnt idag, härma katternas livsstil, den som gör att de lever utan stress eftersom  det enda de prioriterar är sitt eget välbefinnande (åtminstone om man ska tro Stéphane Garnier). 

Dagens dikt måste absolut bli en med kattanstrykning och jag bläddrar därför i Katten i svensk poesi, en antologi sammanställd av Björn Meidal, utgiven 2002 i serien En bok för alla (den bokserien kan inte nog prisas).

Jag fastnar för Bucolica av Birger Norman (även om det har hunnit bli juli):

Junivärme, vinden loj,
bara rönnen fladdrar till.
Pilfink och sparv i sluttningen
under det gamla kolonistaketet.
Hundloka, maskros, grobladets spira.
Katten trycker, närmare och närmare,
på tass där klorna pirrar.
Den svarta svansen ormar,
simmar dolsk i sommargräset.

Hög tid för förmiddagskaffe och så lite DN:s webbkryss på det.
Härliga fredag!