Ta vara på tiden - lev i nuet... men det är ju så mycket man vill hinna med att göra ... Johan Croneman funderar över detta i en krönika. "Hur gör man, hur ska man sakta ner lite, lära sig se sig omkring och samtidigt hinna med lika mycket och gärna lite till?" Han kommer fram till att man ska "leta efter färre svar, men ställa rätt frågor. Kanske ska man inte heller försöka vända ut och in på sig själv hela tiden - utan lite mer uppoch ner...?"
Jag fortsätter botanisera i antologin Dikter att minnas och fastnar för Erik Lindorm och I gräset:
Icke jäkta, icke grubbla,
endast spegla med barnstor blick
himlens blåa skimmerbubbla
och varje slocknande ögonblick.
Icke längre hjärnan pina
med brännande tankars lyckojakt,
endast låta dagen skina
och böja sig för dess ljusa makt.
Kanske ska man icke tigga
lyckan om gunst med bön eller knot?
Kanske ska man bara ligga
stilla på marken och taga emot?
Nostalgi