Nu är det dags igen att botanisera bland Dodekas dikter och under rubriken 12 uppladdade dikter hittar jag denna godbit, som får mig att tänka tillbaka på fysiklektionerna i realskolan för Ejne Pettersson och en katt är också med på ett hörn. Varsågoda: Laddning medelst friktion
När jag gick i skolan
använde fysikläraren ett kattskinn och en ebonitstav
Var får man tag i sådana saker nu för tiden?
Läraren gned kattskinnet mot staven
Då hoppade elektronerna från skinnet till staven
Det kunde ingen av oss elever se
men på den tiden litade man på läraren
Läraren höll staven mot en laddningsmätare
som visade att staven var negativt uppladdad
Sedan blev det rast
Fyrtio år senare
tar jag reda på
att ebonit används i bläckpennor och biljardbollar
Jag gnider min reservoarpenna mot grannens katt
och väntar med spänning på vad som ska hända
Med färska rivsår
skriver jag denna text
i blått bläck och rött blod
och känner att jag är ett morrhår från äventyret
Det hände en del ganska spännande saker under fysik- och kemilektionerna, framför allt i kemisalen. Det kunde bli oönskade konsekvenser om vi elever var slarviga. En gång blev en blandning fel och den smått skärrade läraren hällde ut det hela i papperskorgen varvid innehållet i denna tog eld. Sådana avbrott uppskattades som ni förstår. Nej, nån fysiker eller kemist hade det nog aldrig kunnat bli av mig och inte var jag lagd åt det tekniska hållet heller. Det kändes tryggare att i gymnasiet få försjunka i de gamla grekernas och romarnas äventyr.
Varför kommer jag att tänka på det här det här? Jo, jag drömde om gamla tider i natt ....
Nu tillbaka till nutiden och Blaxhult den 26 augusti 2019 och strålande sensommarväder. Kanske kommer jag senare i dag med hjälp av Arkiv Digital att resa ännu längre bakåt i tiden om inte det vackra vädret lockar ut mig i stället.