Nu är det dags igen att botanisera bland Dodekas dikter och under rubriken 12 uppladdade dikter hittar jag denna godbit, som får mig att tänka tillbaka på fysiklektionerna i realskolan för Ejne Pettersson och en katt är också med på ett hörn. Varsågoda: Laddning medelst friktion 

     När jag gick i skolan
     använde fysikläraren ett kattskinn och en ebonitstav
     Var får man tag i sådana saker nu för tiden?

     Läraren gned kattskinnet mot staven
     Då hoppade elektronerna från skinnet till staven
     Det kunde ingen av oss elever se
     men på den tiden litade man på läraren

     Läraren höll staven mot en laddningsmätare
     som visade att staven var negativt uppladdad
     Sedan blev det rast

     Fyrtio år senare
     tar jag reda på
     att ebonit används i bläckpennor och biljardbollar

     Jag gnider min reservoarpenna mot grannens katt
     och väntar med spänning på vad som ska hända
     Med färska rivsår
     skriver jag denna text
     i blått bläck och rött blod
     och känner att jag är ett morrhår från äventyret

Det hände en del ganska spännande saker under fysik- och kemilektionerna, framför allt i kemisalen. Det kunde bli oönskade konsekvenser om vi elever var slarviga. En gång blev en blandning fel och den smått skärrade läraren hällde ut det hela i papperskorgen varvid innehållet i denna tog eld. Sådana avbrott uppskattades som ni förstår.  Nej, nån fysiker eller kemist hade det nog aldrig kunnat bli av mig och inte var jag lagd åt det tekniska hållet heller. Det kändes tryggare att i gymnasiet få försjunka i de gamla grekernas och romarnas äventyr.

Varför kommer jag att tänka på det här det här? Jo, jag drömde om gamla tider i natt .... 

Nu tillbaka till nutiden och Blaxhult den 26 augusti 2019 och strålande sensommarväder. Kanske kommer jag senare i dag med hjälp av Arkiv Digital att resa ännu längre bakåt i tiden om inte det vackra vädret lockar  ut mig i stället.