Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Det vackra vädret fortsätter men det är för varmt på nätterna så det där med sömnen är besvärligt men inget ont utan att det har något gott med sig, morgonkaffe klockan 04:30 smakade alldeles utmärkt och DN:s webbkorsord gick som en dans. Men det hade bara tre "prickar", det blir svårare i morgon. 

Idag är det 365 år sedan som Axel Oxenstierna dog. Och givetvis har Alf Henrikson, som den historiker han är,  en dikt om denne stormaktstidens frontfigur som tydligen var svag för en viss kulinarisk anrättning. Så här kunde man läsa i DN den 2 februari 1965:

     Gravlax spisade gärna
     Axel Oxenstierna.
     Stor var i Elbing hans makt.
     Rikt var hans politiska snille.
     Han visste precis vad han ville.
     Och han gillade gravlax, som
sagt.

     Ifall detta bör anses viktigt
     vet jag inte riktigt.
     Ho drar gräns mellan stort och smått?
     All sanning är värd att beakta,
     det är härligt med säkra fakta,
     och gravlax är dessutom gott.

En liten historielektion:

Elbing, polska Elbląg, är en stad i Polen drygt fem mil öster om Gdansk, Hansestad som 1454 kom under polskt styre och som genom sitt strategiska läge nära Wislas mynning kom att få stor militär betydelse. Styret växlade mellan Sverige och Polen, både Gustav II Adolf, Karl X Gustav och Karl XII intog staden i olika omgångar men 1772 tillföll Elbing Preussen och tillhörde sedan Tyskland fram till andra världskrigets slut. Delar av stadens skadade historiska centrum revs efter kriget och rivningsmaterialet  användes till återuppbyggnaden av bl.a. Warszawa och Gdansk. De kvarvarande ruinerna revs på 60-talet men 1989 påbörjades arbetet med att återställa den historiska gamla staden.

 

Jag håller med Axel Oxenstierna, visst är gravlax gott fast det kan huset tyvärr inte erbjuda idag men en smörgås med rökt kyckling till förmiddagsfikat är inte dumt det heller. Sedan blir det lite släktforskning. Nu har jag äntligen fått svar på ett par frågor som väcktes  vid utflykten i somras till Karlstorp. Ytterligare några pusselbitar att få på plats. 

Och så går det mot den slutliga uppgörelsen på "Milenniumhistorien".
Jag ser fram mot en spännande fortsättning på dagen.