Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Ja, ja, men så är det ju fredag den trettonde ...

Idag tänker jag återanvända en dikt av Lennart Hellsing som heter just Fredagen den trettonde:

     Fredagen den trettonde är inne  
     hänger som ett svärd över ens sinne.
     Lyckans hjul har stoppat upp och stannat.
     Vem har denna stackars dag förbannat?
     Var det Tycho Brahe, astronomen
     som i stjärnorna sett onda omen?
     Jeremias, Job och hon Kassandra
     kan väl misstänkas bland många andra.
     En som underlät att ropa: Bravo!,
     var den olycksfödde bonden Pavo.
     Gammalt skrock är dumheter, sa Nicke,
     men ur sängen stiger jag dock icke.
     Inte för jag tror sånt där är riktigt
     bäst att ändå taga det försiktigt.

Ovanligt sen blogg idag men det beror inte på att det är fredagen den trettonde. Tvärtom har det varit en ovanligt trevlig dag. Först besök hos frissan, sedan lunch på Hulingen tillsammans med goda vänner och därefter kaffe hos sagda vänner på deras fantastiska uteplats. Solen sken och blåsten kom inte åt, så härligt med andra ord.

För övrigt läste jag någonstans i dagens fb-flöde att de gamla egyptierna ansåg talet 13 vara lyckotal och att fredag är fruktbarhets- och kärleksgudinnan Frejas dag. Fenomenet att just fredag den trettonde skulle vara en otursdag är en medial företeelse uppkommen på tidigt 1900-tal.

Den som skrev inlägget tyckte att vi skulle ta otursudden av denna dag, som inträffar en till tre gånger om året och istället göra den till "make love and be happy-dag". Bra förslag!

Men visst har det hänt en hel del olyckor just detta datum säger de som gått tillbaka i historien och i den nordiska mytologin finns en berättelse om det olycksbringande antalet gäster runt bordet. Svekets och ondskans gud Loke sägs ha kommit som den 13:e gästen till ett gästabud i Valhall och där lurat Höder att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil. Och när det gäller kristendomen så är 13 definitivt ett olyckstal. Judas sägs ha varit den 13:e gästen vid bordet under den sista måltiden då han förrådde Jesus.

En annan plats (England) och en annan legend (alternativt  myt, sägen, saga). Jag tänker fördjupa mig lite i Kung Arthur och hans riddare kring Runda bordet för att förbereda mig inför besöket i Winchester om ca tre veckor tillsammans med Monika, Finley och Nico. Vi ska hinna mycket på en helg. Spännande med mycket historia. Men nog ska det väl gå att klämma in lite afternoon tea också?

Trevlig fredagskväll