Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Inte är det storm precis, i alla fall inte här, men det blåser kraftigt så Tomas Tranströmers dikt Storm tycker jag passar:

     Plötsligt möter vandraren här
     den gamla jätteeken
     lik en förstenad älg med milsvid krona
     framför septemberhavets svartgröna fästning.

     Nordlig storm. Det är den tid
     när rönnbärsklasar mognar.
     Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna
     stampa i sina spiltor högt över trädet.

Och i Gerda Anttis fina lilla bok Livet omkring (2015) finns dessa poetiska rader. Så kan denna årstid också beskrivas:

Det blåste verkligen. Jag hörde hur mumlet från grenarna växte till     uppror. En stor förbittring grep både lönnen och askarna närmast huset, och de sparade inte på krutet. Ekarna på kullen stämde in med ett högstadomstolsallvar som det inte fanns någon möjlighet att värja sig emot. Och ovanför skrek själva luften, och så arg som den var var det ett rent under att inte stjärnorna, som försiktigt tittade fram, att de inte bara blåste iväg av ren förskräckelse,

Eller så här:

Många av askarna i allén har fällt sina löv. Tappar de dem helt ofrivilligt? Herregud, där tappa jag ett löv igen! Gud vad jag tappar löv, hur ska det här sluta? - Eller sker det frivilligt, i gott samförstånd? Som ett återlämnande av det en gång givna?

Gerda Anttis texter skulle man kunna använda i många sammanhang, de ger perspektiv på och humor åt verkligheten.

Ha en fin söndag!