Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Missade gårdagen (trots mitt motto) för med en engelsk laddare står man sig slätt i Sverige.

"Visserligen har jag varit ute på vift i tre månader men jag har inte glömt bort mina rättigheter...)

Jag blev minsann snopen när jag kom in i köket i går eftermiddag och hittade en Vittass där. Han kom hem i torsdags morse och Allan trodde han såg i syne. Barbro är dock MYCKET irriterad, hon hade ju vant sig vid att vara ensam dam på täppan.

Vilken härlig resa jag haft med många fina upplevelser, mycket kvalitetstid med Monika och pojkarna var naturligtvis prio ett, men jag är glad att vi gjorde besöket i Winchester och fick uppleva riktig engelsk historia. Sen är det ju alltid kul att besöka Kingston och Wimbledon med mysiga pubar. Och den fina avslutningen i Stockholm med en oförglömlig teaterupplevelse blev pricken över i.

Mycket post att gå igenom, mycket tvätt att ta hand om och så pyssla om Allan lite extra. Det började kännas lite väl ensamt för honom efter 17 dagar. 

Och så får jag låtsas att jag sitter på Costa när jag dricker mitt förmiddagskaffe. Borta bra men hemma är alltid bäst.

Jag slutar aldrig att förundras över att vattenledningar i England är placerade utanpå ytterväggarna och det noterade Alf Henrikson redan 1987. Så här skrev han den 28 januari i DN: 

     Engelsmännens vattenrör
     fryser i vinter igen
     "De sitter på ytterväggen, sir.
     Varför inte placera dem innanför?"
     sade jag till min vän.

     Han betraktade mig som den dåre jag är
     och smålog vänligt och sa:
     "Inte kommer jag åt att tina dem där.
     Det vore en stor och dyrbar affär.
     Utanpå sitter de bra."