Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Ja, du kommer precis lagom

Nu har jag ägnat halvannan timme åt lite "skrivbordsarbete" samt haft ett mycket trevligt samtal med en kvinna på KLT ang. en sjukresa till Kalmar, kundservice när den är som bäst. Och innan jag fortsätter här så måste jag göra mina gymnastikövningar kom jag plötsligt på - det gäller att hänga i, varannan timme är sagt, (speciellt när man suttit och läst för länge i ett streck som jag gjorde igår).

Nu några ord om Alfred Nobel. Jag har börjat läsa Ingrid Carlbergs bok och det är verkligen intressant eftersom hon skriver om tidsandan och vad som händer runt om i världen inom både vetenskap och litteratur och filosofiska strömningar. Alfred bodde ju tidvis i Ryssland med sina föräldrar och syskon och det ger intressanta inblickar i rysk kulturhistoria med giganter som Dostojevskij och Gogol för att nämna några. Och det var absolut ingen nackdel  att pappa Immanuel stod på god fot med självaste tsaren. Att Alfred skrev dikter är kanske inte så känt av alla. Antingen den store donatorn vistades i Sankt Petersburg, Stockholm, Berlin eller Paris, övergav honom nämligen aldrig drömmen att få syssla med något väsentligt, det vill säga att skriva lyrik och att få slå igenom som poet, i alla fall när det kom motgångar och olyckliga explosioner i arbetet. Återkommande teman är ensamheten och en oförlöst kärlekslängtan. Han funderar också mycket kring livets mening och universums uppkomst. Han hade en romantisk kärleksuppfattning som fick sig många törnar i en krass och cynisk verklighet och så här kunde han skriva sent i livet:

     Om jag älskat? ack, din fråga väcker
     Uti mitt minne mången ljuflig bild
     Af sällhet drömd, som lifvet icke unnat,
     Af kärlek närd, som vissnat i sin grodd.
 
(Källa: Recentioner från Sundsvall Tidning  m fl publikationer på nätet i samband med utgivandet av Nobels dikter 2006, en sammanställning av förre chefen för Nobelbiblioteket Åke Erlandsson)

Ingrid Carlberg har haft hjälp med att gräva i ryska arkiv och det har visat sig att mycket också har legat förborgat i Nobelstiftelsens gömmor, framför allt en del som man tidigare inte ville skulle bli offentligt eftersom det skulle kunna ge en felaktig bild av Alfred Nobel som uppenbarligen var en mycket komplex människa.