Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Att jag har en dikt med biblioteksanknytning är väl inget konstigt när det gäller mig men just idag passar det särskilt bra när jag efter läsning av dagens VT gjorde ett längre inlägg på fb. Dikten heter Den sköna tystnaden (DN 8/3 1967):

     I stadsbibliotekets historiska rum slog jag mig ner
                            med en bok.
     Studenter läste vid alla bord, med kunskap var
                            tystnaden mättad.
     Jag minns att i tidningen såg jag en gång en stump
                            av en klagande tok.
     Han ville ha brusande folkliv här, han fann tystnaden
                            mindre klok.
     Ack tacka vet jag den stumme Grimaud och den
                            och den fåmälde Chingachgooki,
     den lugne Hjärne, den lärde Bolin till umgänge, tänkte
                            jag lättad.

Jag tror att Grimaud är en av Alexandre Dumas karaktärer och den andre lika fiktiv han, från bl.a. Den siste mohikanen av Cooper men rätta mig gärna om jag har fel. Urban Hjärne är nog mera känd, den svenske läkaren, naturforskaren och författaren som grundade den första hälsobrunnen i Sverige, Medevi, och som också gjorde stora insatser för att stoppa häxprocesserna i Stockholm 1668-76. Bolin vågar jag inte gissa något om. Kanske menas grundaren av den anrika juvelerarfirman och den släkt som journalisten Gunnar Bolin har skrivit en uppmärksammad bok om, Hovjuvelerarens barn. En kritiker skriver att den boken är "ett strålande exempel på hur politiska skeenden präglar det privata". Precis samma sak kan man säga om Ingrid Carlbergs bok om Alfred Nobel. Bolins bok ser jag fram emot att läsa för där blir det säkerligen många intressanta inblickar i rysk historia och kulturhistoria.