Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Idag innehöll inte lokalsidan i VT någonting som höjde blodtrycket. Men däremot har Carina Glenning en, som vanligt när det gäller henne, trevlig krönika på sista sidan där vi uppmanas att sluta klaga på november. Roligt och tänkvärt. November är månaden utan krav, låt oss ta vara på den. "I november måste man ingenting alls."

Jag tar hjälp av nätet att hitta en vacker novemberdikt. Det blir Tomas Tranströmers November med skiftningar i ädelt pälsverk (ur: Den halvfärdiga himlen, 1962):

     Just det att himlen är så grå
     får marken själv att börja lysa:
     ängarna med sitt skygga gröna,
     den paltbrödsmörka åkerjorden.

     Det finns en ladas röda vägg.
     Och det finns marker under vatten
     som blanka risfält i ett Asien-
     där stannar måsarna och minns.

     Disiga tomrum mitt i skogen
     som klingar sakta mot varann.
     Inspiration som lever skymd
     och flyr i skogen som Nils Dacke.

För övrigt följer jag från läsfåtöljen Alfred Nobels flackande över världen. Hur många motgångar och hur mycket intrigmakeri och försök till patentbedrägeri från konkurrenter ska han orka med? Hur ska han kunna tämja nitroglycerinet så inte fler människor ska behöva sätta livet till? Denna sprängolja som skulle vara så mycket säkrare än krut?

Låt oss göra som Carina Glenning, "ut och gå i havregrynsgröten, känna fukten mot ansiktet, låta tungsinnet rulla in och vila i melankolin och fundera över hur många nyanser av grått det egentligen finns".