Oj, oj, så det kan bli
Så skönt att inte behöva "klä upp sig" och åka till Kalmar. I dag kan jag ta det lugnt och skrota omkring i myskläder. Det kändes bra i går ändå och jag fick mycket postitv energi med hem plus nya övningar och instruktioner som jag måste jobba med annars får jag bakläxa vid återbesöket efter jul. Dessutom ska lite kontakter tas för att ändra medicinering mm. Men det blir säkert bra med tiden. Men det var jobbigt att ligga bakåtlutad i en tandläkarstol i dryga timmen även om det inte fanns nån borr i närheten.
Nu drar det mot advent och det är dags att plocka fram lådorna med adventsprylar. Vad tiden går fort. Jag tycker det var som i går jag stuvade in allt i förrådet. Adventstiden är den härligaste tiden på hela året.
En dikt om tidens flykt skulle väl passa och de här raderna av Nils Ferlin har jag använt tidigare flera gånger men de är så tänkvärda så jag tar denna favorit i repris, Grubbel (ur Från mitt ekorrhjul, 1957):
Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna formas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.