Självklar Dagens dikt idag med tanke på omslagsbilden: Hungerspöket (Kajenn)

     Vår feta katt, det gamla Hungerspöket,
     drar under häftig klagan genom köket.

     Ständigt på kylskåpsdörren klänger kräket
     och luftar högt sin längtan efter käket.

     Vältaligt uttrycker det gälla skriket
     ett hopp som nästan alltid blir besviket.

     Strax efter varje måltid börjar bråket
     ånyo på det välbekanta språket.

     Redo att åter inleda försöket
     bär han med heder namnet Hungerspöket.

Om några dagar är det nobelfest och då är det 123 år sedan Alfred Nobel  avled i San Remo. Testamentets innehåll slog ner som en bomb (framför allt för brorsbarnen, vars andel hade beskurits rejält sedan ett tidigare testamente). Donationens storlek var så ogripbart stor, den samlade förmögenheten uppskattades till 35-50 miljoner och av dessa skulle minst nio tiondelar tillfalla fonden för de av Nobel inrättade prisen. Intressant detta sammanhang är vissa reaktioner på litteraturpriset, som Nobel angav skulle delas ut av "Akademien " och nu refererar jag till Ingrid Carlbergs bok s. 528 i de följande sju raderna: DN anförde "kompetensmässiga frågetecken kring Svenska Akademiens lämplighet för uppgiften. Hade Alfred Nobel inte menat någon annan 'Akademie i Stockholm'?" Nyblivne  socialdemokratiske riksdagsledamoten Hjalmar Branting gick rakt på sak. Svenska Akademien var ett skämt, menade han. "Det gammelmodiga kotteri av präster och proselyter .... är väl nättopp den mest inkompetenta församling som kunnat  uppletas för att årligen utdela ett jättepris på 200 000 kr åt den främste i europeisk litteratur!" skrev han i Socialdemokraten. 

Det var ord och inga visor och man kan ju undra om om Branting hade en förmåga att skåda in i framtiden. Vi känner ju alla till turbulensen de senaste åren och eftersom vissa ledamöter vägrar att avsäga sig sina uppdrag (av ekonomiska skäl, som det antyds) så lär väl turbulensen fortsätta.

Kaffe, please!