Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Vilket nyårsfirande ...

Nej, lilla kissen ... jag tror du överdriver men nyårsdagen har inletts lugnt och stilla och nu spelar Wiener Philarmoniker förförande valstoner.

Som jag lovade i går kommer här en nyårsdikt hämtad ur den lilla skriften Nyårsklockan och andra klassiska nyårsdikter. Var så goda, här kommer Dan Anderssons Nyår:

     Du nyår som susar med
                 vingar av glänsande
                 snö,
     som blandar med glittrande
                 solljus den bittraste
                 vind
     och tänder mer flammande
                 rosor på jungfrulig
                 kind
     och kramar än hårdare
                 bröstet på den som
                 skall dö -
     jag hälsar dig nyår med
                 glänsande vingar av
                 snö!

     O giv att all världen till slut
                 måtte bliva som då
     när Herren ej ännu befallt
                 någon gräns mellan
                 vatten och land,
     när ännu ej djurögat stirrat
                 mot rymdernas blå
     och ännu en svagling ej rivits
                 av tass eller hand,
     och kärleken ännu ej kommit
                 att locka och slå -
     o giv att all världen till slut
                 måtte bliva som då!

Visst måste man få vara lite högstämd en sådan här dag. Vad roligt det ska bli att "flytta in" i en ny kalender (Cath Kidston så klart) förresten och lite annat småpyssel som hör till när ett nytt år börjar. Och en god lunch ska vi väl kunna ordna till och med dessert dessutom.  

Ha en lugn och fin inledning på det nya året. Ska bli spännande att se vad "det nya tjugo-talet" kommer att bjuda på. Att tiden går så rasande fort är bara att konstatera, vårt äldsta barnbarn blir tonåring och "minstingen" fyller tio.