Anna-Majs blogg

Gott och blandat

     Lättnadens suck

     Hav tack, nu är julhelgen över,
     nu är kitschet och stökandet slut.
     Allt skräpet som ingen behöver
     kan lämpligen kastas ut.
     Tomten är rimligen borta,
     änglarnas tid är förbi.
     Även skinkan ska komma till korta
     och förgätet skall glöggslisket bli.
     Låt vila de snasktrötta magarna,
     låt arbetets liv kännas stort!
     Pris vare de söckniga dagarna
     då någonting vettigt blir gjort!



Trettondag jul, som i de flesta kristna länder markerar julens slut, är äldre än själva julfirandet. Föregångaren, Epifania, firades i de österländska kyrkorna redan under de första århundradena efter Kristi födelse.

Kärt barn har som bekant många namn. I Småland kallades Trettondagen för Farängladagen eller änglafardagen. Man trodde att de döda under julnatten återvände från kyrkogården till sina hem och att de nu måste ge sig tillbaka till gravarna Benraskedagen är en annan gammal folklig benämning. Vid trettonhelgen började julmaten tryta och man fick skrapa de sista resterna från skinkben och revbensspjäll. 

Och så är det då slutligen det där med att jag tänker på rövarna i Kamomilla stad när trettonhelgen nalkas:  En av de vise männen lär ha hetat Kaspar och en av rövarna heter Kasper. Ingen jämförelse i övrigt. Så fånigt kan det bli (eller?) när associationerna löper amok.

Dagens citat:😉

"Man bör inte använda utrikiska ord när man har en egen inhemsk adekvat vokabulär disponibel" (Gunnar Sträng)