Tankar om böcker och annat

En dag i taget

... söndagsfriden

    Morgonen 

    Den nya dagen randas.
    Vad gör vi nu med den?
    Vi lever väl och andas
    tills det blir kväll igen.

Ett konstaterande av Alf Henrikson att börja denna söndag med och fortsättning följer lite senare. 

Det var dags att äta frukost och eftersom jag nu har bestämt mig för att göra en sak i sänder och koncentrera mig på det så får jag lära sig trycka på pausknappen och förhoppningsvis kommer jag ihåg att trycka "spara" först.

Och solen skiner idag  så en promenad blir det  när bloggandet är klart och Allan har kollat färdigt på TV. Det är det bästa med den här annorlunda vintern, barmark och inga isfläckar. Perfekt för oss som inte vill tappa fotfästet om det går att undvika.

I byn gläder vi oss just nu åt att ännu en ung barnfamilj ska renovera och flytta in i ett hus som har stått tomt och förfallit alltför länge. Om några år kommer skolbilen att göra stopp på bygatan, det är några år sen sist.

Vad som däremot inte ser så ljust ut för landsbygden är Postnords situation. Få post varannan eller var tredje dag är väl inget problem men det vore inte så kul att behöva åka fem km till Vena eller kanske ännu längre. Jag får en minnesbild av hur jag och min kusin i början av 50-talet stolta gick iväg till stationshuset i Vena och sa att vi skulle hämta posten till Åke Jonsson och S.J. Svensson. Stinsen eller vem det nu var som skötte om posten kände naturligtvis igen oss men vi var ändå  noga med att säga de där namnen S.J. Svensson var min morfar och han var lantbrevbärare en gång i tiden. Jag har för mig att den bänken som användes vid postsorteringen finns kvar i hembygdsföreningens hus Bostället. Jag har i alla fall sett den där en gång. Ibland när ryggvärken blev för svår för Sven Johan fick mamma och min moster hjälpa till att kånka på tunga postväskor och då var de kanske inte mer än 10-12 år. Inte var det bättre förr alltid.

Dagens citat 😉

Om katter kunde tala skulle de inte göra det (Nan Porter)