Det känns lite sorgset bara när en person som man känt många, många år har gått bort.
Bländverk, sken och villa,
timmar, dagar och år.
Tiden, tiden står stilla.
Det är vi som går.
Det är livet som glider
bort i ändlös flod.
Rymder, avstånd och tider
står där de alltid stod.
Stjärnor tänds och förbrinner.
Världar kommer och far.
Släktled föds och försvinner.
Tiden den står kvar.
(Alf Henrikson)
Medan jag satt i telefonkö och väntade på att få lämna en minnesgåva till Läkare utan gränser kom jag att tänka på Christian Unges bok Har jag en dålig dag kanske någon dör. Där skriver han mycket personligt och öppet bl.a. just om sitt arbete för nämnda organisation. Den av hans deckare jag läste tyckte jag däremot inte om, det blev bara för mycket, men efter allt man läser i pressen om situationen på akutmottagningarna framför allt i Stockholm så kanske inte boken var så överdriven när allt kommer omkring.
Dagens citat 😉
Det underligaste med framtiden är väl
att man då kommer att kalla vår tid för den gamla goda (Ernest Hemingway)