Tankar om böcker och annat

En dag i taget

I morse kom bokreakatalogen från Vimmerby bokhandel tillsammans med morgontidningen och som vanligt är det sidorna med historiska böcker som lockar i första hand. Alla för mig intressanta deckare har jag redan läst. Sic!

Det finns många historiska och psykologiska studier av massmördare som begår grymheter på arbetstid och sedan kommer hem och umgås med frun och barnen som om ingenting hänt.Den bok jag ska berätta om heter Das Erbe des Kommandanten  av Rainer Höss och nedtecknad av Petra Schnitt och Jörn Voss (2014)

Ni känner igen namnet Höss och förstår vad det handlar om. Namnet Höss väcker avsky. Rudolf Höss var fruktad kommendant i Auswitz. Familjen bodde ett stenkast från gaskamrarna. Ett av barnbarnen, Rainer, född 1965, har valt att konfrontera sin mörka familjehistoria och brutit med familjetystnaden och arbetar nu för mänskliga rättigheter, antirasism och tolerans som det står i  artikeln i Populär historia  där jag tipsades om Rainers bok. Hur lever en människa med det faktum att vara barnbarn till en av historiens värsta massmördare? Hur är det att ha ett efternamn som genast får folk att framför sig se hemska bilder från utrotningslägret? Hur ska man ta till sig det skedda som en del av sin egen identitet, något som inte försvinner utan stannar kvar och väcker frågor? Hur är det att växa upp med en förljugen familjehistoria?

Det var först i tonåren som Rainer fick veta den verkliga sanningen om sin farfar. I familjen, som efter Rudolf Höss avrättning 1947 förståeligt nog höll sig borta från offentligheten, var det tabu att nämna något. Mormodern stod hela livet fast vid de nazistisk idealen och vägrade att ändra sitt "ärorika" efternamn  liksom Rainers far för övrigt, som kallade sonen "förrädare" liksom många andra också gör idag.  Hatbreven har inte låtit vänta på sig. (Källa: Populär historia 2/2020 samt bokens förord av historikern Bernhard Gotto)

Dagens dikt: Krist sörjer av Nils Ferlin (En döddansares visor, 1930)

     På vägarna vi gånga
     och sparka och slå,
     ty vägarna är trånga
     och krångliga att gå:
     På vägarna, de vrånga
     en människa blir så
     som djävlar äro många
     som änglar äro få ...
     slå själv om du inte vill bli slagen!
     Krist sörjer för den yttersta dagen.


Dagens citat 😉

Alla människor är människor,
men det är inte alla människor
som är mänskliga (Ungerskt ordspråk)