Man skulle kunna tro att det är Kattens dag, jag menar "officiellt", för det ska handla om katter rakt igenom denna februaritisdag. Fast vi som har katt vet ju att det alltid är kattens dag, inte sant?

Henning von Melsted, 1875-1953, var för mig ett okänt namn tills jag bläddrade i min lilla trevliga bok Katten i svensk poesi. Han ansågs i början av 1900-talet vara en av de mest begåvade yngre författarna och han hade Hjalmar Söderberg som stilistisk förebild. Han hade många strängar på sin lyra, författare, mestadels politisk, skulptör och  också en av sin tids mest kända brottsmålsadvokater. Varsågoda, här kommer Katten:

     Jag satt på ett hotellrum,
     det är många år sen nu.
     Mitt tåg skulle gå vid midnatt,
     och ännu var hon bara sju.
     Jag ringde på städet och bad
     att få låna katten
     för att ha något att sällskapa med.
     Och kisse låg på min säng och spann,
     och vi hade det bra.
     Jag läste i en bok, och det led mot natten,
     då städet knackade och ba om ursäkt,
     hon ville få hämta katten
     för bernhardshunden, hon sa,
     kan inte somna, förrän kisse kommer,
     de delade korg!
     Jag gav mitt tillstånd
     för att inte vålla hunden sorg.
     Men när katten blev lyft ur sängen,
     så såg hon så uttråkad ut!

Dagens citat 😉

Katter är absolut ärliga: 
av någon anledning döljer människor ofta sina känslor.
Inte katterna(Ernest Hemingway)