Tankar om böcker och annat

En dag i taget

När det gäller sådana saker är jag inte så kräsen

År 1961 inföll tydligen långfredagen i slutet av mars om vi ska tro Alf Henrikson, i år inte förrän en bit in i april, men bortsett från det passar dagsversen (DN 19610301) alldeles utmärkt   i mitten av årets tredje månad, en månad när, av någon underlig anledning, väldigt många har födelsedag.

     Björkmånad kallas månaden mars på de slaviska språken.
     Nu är vi där, nu är vi där till slut.
     Katterna sjunger om natten sin sång runt den sovande kåken.
     Semlorna vankas, riset prunkar, snart slår det ut.
     Långfredagen står på lur i månadens andra ända,
     och bebådelsens vardag bidar hinsides månadens mitt.
     Det väntar väl även en snöstorm till och en köldvåg till kanhända,
     men lökarna blommar redan och havet är redan fritt.
     Vi är pålitligt ute ur julgranens tid och den svarta epoken.
     Björkmånad kallas månaden mars på de slaviska språken.

Nu frukostrast - tillbaka senare.

Så där, då är jag tillbaka, det blev några saker till under tiden men nu kör vi och ni ska få ännu en  händelse ur Dagmar Lange/Maria Langs brokiga levnad. 

Att det inte alltid är så bra att skriva deckare tillsammans och på distans dessutom  upptäckte Dagmar Lange och en seminariekamrat, Thorborg Schéle 1942. Båda hade tröttnat på sina resp. avhandlingsarbeten och beslutade sig för att skriva en deckare själva eftersom de tyckte att de hade läst allt som gick att uppbringa. De skulle skriva växelvis och  under sommarlovet gick kapitlen fram och tillbaka mellan Nöbbele i Småland och Bergslagen. Men Dagmar och Thorborg hade lite olika uppfattningar om händelseförloppet, Dagmar var stillsammare men Thorborg gillade dramatiska effekter, så det lik som Dagmar placerat i ett låst rum  var spårlöst borta i nästa kapitel (Thorborgs). Då kom ett öppet vykort från Dagmar i Bergslagen som lär ha väckt en viss uppståndelse: Där stod kort och gott: "Var fan är liket? Skaffa omedelbart fram det igen". Dagmar Lange skriver i sina memoarer: "Liket kom tillrätta, men vår stolta debutroman fick aldrig något slut, för vi upptäckte till sist att vi höll oss med var sin mördare - den ene utrustad med Nils-Erik Baerendtz ostyriga lockar, den andre med drag av den vemodige lyrikern Olof Lagercrantz." (Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang, 1985, s. 91)

Visst måste man unna sig lite humor speciellt i dessa tider.


Dagens citat 😉

Att aldrig ångra det man gjort.
Men det man icke gjort! (Elmer Doktonius)