Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Det gäller att hålla vårkänslan levande och idag gör jag det med Bo Setterlinds fina dikt Maskrosen. Det är lite tidigt för den blomman än men jag längtar verkligen efter att se vårt stuggärde  färgas gult.

     Maskrosen
     kommer med våren,
     förebådande en invasion.
     Från vilken planet
     kommer våren?     
     Maskrosen skiftar mellan måne och sol.
     Plötsligt
     står hon i gräset
     och skrattar åt allt,
     som gror.
     Hon är inte rädd,
     dunbolls månsilverfrö,
     som landat på Jorden med fallskärm
     och vuxit
     till solars mor.

Naturlyrik när den är som bäst och bor man på landet är det ingen risk med att vara ute i naturen, det är glest mellan husen.

Spänningslitteratur passar också bra i dessa tider när man behöver ha lite tankeflykt bort från vardagsbekymren. Det är en bred genre: politiska thriller, spionromaner, pusseldeckare, polisromaner mm, mm. Allt är märkt "spänning" på bibliotekshyllan men kan vara väldigt olika.

Jag har just (i går kväll) läst ut Jussi Adler-Olsens Offer 2117. Tala om spänning! Dessutom råkar den vara högst aktuell för jag läste i SvD:s nyhetssammanfattning i morse att IS nu vädrar morgonluft i och med coronakrisen och terrorism är i högsta grad temat i Adler-Olsens åttonde bok i serien om avdelning Q hos Köpenhamnspolisen.

Nu läser jag Karin Wahlbergs De drabbade där författaren återvänder till kriminalkommissarie Claes Claesson, som nu har lämnat Oskarshamn och flyttat till Lund. Jag tycker boken segar sig fram, så tradigt och jag som gillade hennes tidigare deckare. Jag får kanske hoppa till slutet för jag vill ju gärna veta vem som är förövaren. Men det är klart - efter Adler-Olsen skulle väl det mesta verka segt. 

Jag ser i alla fall fram emot att Arne Dahl snart kommer ut med en ny bok i serien som började med Utmarker 2016. 

Ni som känner mig vet att jag inte bara läser spänning utan också gärna biografier om intressanta personer och skildringar av olika spännande livsöden kopplade till historiska händelser.. Därför ser jag fram emot att läsa Gunnar Bolins släktkrönika Hovjuvelerarens barn: en berättelse om en släkt i skugga av tre diktaturer. Att ha en förfader som varit hovjuvelerare hos den ryske tsaren - hur känns det? Jag läste i en recension att det var "lite av en borgarfamiljs klassresa snett nedåt". 


Dagens citat 😉 

Man kan inte koka soppa på släktskap (Norskt ordspråk)