Idag har jag skrivkramp. Kan man förresten kalla det så när det bara gäller en enkel blogg. Jo, kanske även om det är snudd på förmätet. Den här osäkerheten som råder gör mig ofokuserad och jag har svårt att koncentrera mig nån längre stund. Jag skriver och raderar och skriver och raderar. Och så har vi ju det där med Murphys lag. Har jag kommit på nåt jag tycker duger så trycker jag på fel knapp och allt försvinner. Men det finns ju alltid poesi att ta till och när det gäller det där med saknad inspiration så hittar jag några bra rader ur Dodekas svit Tolv dikter om sådant som också är viktigt. Dikten heter De olydiga orden:
Författaren satt länge vid sitt skrivbord
och skrev och skrev
Han provade olika formuleringar
och synonymer
Han vässade pennan
och vred på arket
Men inget blev bra
Missnöjd med sig själv
den trytande inspirationen
och de urvattnade orden
skrynklade han ihop papperet
och slängde det mot papperskorgen
Han satte båda händerna mot ansiktet
och suckade djupt
Därför såg han aldrig
att det hopskrynklade papperet
vecklade ut sig
och vek sig själv till en svala
Det for ut genom det öppna fönstret
och flög iväg på en sommarvind
Fåglarna kunde läsa titeln:
Jag duger
Dagens citat 😉
Om snöret inte håller, utan går av,
är det bara att försöka med ett annat snöre (Nalle Puh)