Idag har jag skrivkramp. Kan man förresten kalla det så  när det bara gäller en enkel blogg. Jo, kanske även om det är snudd på förmätet. Den här osäkerheten som råder gör mig ofokuserad och jag har svårt att koncentrera mig nån längre stund. Jag skriver och raderar och skriver och raderar. Och så har vi ju det där med Murphys lag. Har jag kommit på nåt jag tycker duger så trycker jag på fel knapp och allt försvinner. Men det finns ju alltid poesi att ta till och när det gäller det där med saknad inspiration så hittar jag några bra rader ur Dodekas svit Tolv dikter om sådant som också är viktigt. Dikten heter De olydiga orden:

     Författaren satt länge vid sitt skrivbord
     och skrev och skrev
     Han provade olika formuleringar
     och synonymer
     Han vässade pennan
     och vred på arket
     Men inget blev bra

     Missnöjd med sig själv
     den trytande inspirationen
     och de urvattnade orden
     skrynklade han ihop papperet
     och slängde det mot papperskorgen

     Han satte båda händerna mot ansiktet
     och suckade djupt
     Därför såg han aldrig
     att det hopskrynklade papperet
     vecklade ut sig
     och vek sig själv till en svala
     Det for ut genom det öppna fönstret
     och flög iväg på en sommarvind

    Fåglarna kunde läsa titeln:
     Jag duger

Dagens citat 😉

Om snöret inte håller, utan går av,
är det bara att försöka med ett annat snöre (Nalle Puh)