Tankar om böcker och annat

En dag i taget

I Dodekas svit Tolv oprovocerade dikter återfinns några rader med titeln  Spår. Den här sociala isoleringen är påfrestande, att inte få träffa sina medmänniskor ansikte mot ansikte. Även om vi håller avståndet så är det som om folk viker undan och knappt vågar hälsa. Man kan unda vad den här tiden kommer att sätta för spår i oss. Ändå ska vi vara tacksamma att vi inte har det som i t.ex. Storbritannien. Men Monika och pojkarna verkar ändå vara glada och vid gott mod. Finley och Nico har i alla fall en hyfsat stor (med engelska mått mätt) trädgårdsyta där de kan spela fotboll och hoppa trampolin men på vardagarna tar  home schooling många timmar i anspråk och det är ganska jobbigt kan jag tänka mig och det gäller att skapa en struktur barn och föräldrar tillsammans. 

Jag ska försöka skapa en struktur här hemma också. Efter kaffet ska det nog gå bra. Annars har jag ju en tendens att spara till näst-näst-nästa dag,  (tror att jag måste lägga till ett "nästa" till). 😀

Här kommer äntligen dikten:

     Hör fraset i gräset
     Hör rasslet i gruset
     Hör stampet på stigen
     Se stegen i sanden
     Känn doften av en medmänniska

     Hur ser spåren efter dig ut
     i andra människors liv?

Dagens citat 😉

Också den dumme tänker ofta förnuftigt -
han inser det bara inte (Danny Kaye)